Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 3

Svenska Nordpolsexpeditionen. I Göteborgs Handelstidning meddelas yt terligare följande bref från en af deltagarne Ombord på ångfartyget Nidelve: mellan öe och Fhrondhjen dem5—7Ykt. 1868. Om jag ej tager alltför mycket fel, redogjord jag i mitt sista bref om vårt Thun und Treiben åtskilliga punkter af Spetsbergen ända till der ag, då Sofia genom sin återkomst från utflygter mot Grönland gjorde ett slut på de vid Kobbeba qvarlemnades frivilliga äl vår I det jag nu gå att fortsätta skildringen af vår färd, känner jag mig i hög grad frestad att följa den gamle heders mannen Xenophons exempel då han fyller hel: kapitel med de intressanta underrättelserna, at derefter tågade de så och så många dagar, så oci så många mil 0. 8. v. blott med variation på de respektiva siffrorna. Huru lätt expedierad mir reseskildring än härigenom skulle blifva och hurt stora anspråk den än derigenom skulle erhålla på att anses för riktigt klassisk, så föredrager jag dock att sätta mina läsares tålamod på prof genom ett försök att koka en större portion soppa på er spika ty dermed måste ovedersägligen en resebeskrifning utan äfventyr och synnerliga märkvär digheter få en frappant likhet. et nu sagda må vara nog såsom preludium och vi kunna derföre genast öfvergå till sjelfva temat. Alltså — såsom jag redan förut haft tillfälle att nämna, sågo vi vid Kobbebay bivouakerande Sofia, prydd med en tunna 1) på förmastens topp, natten mellan den 29 och 30 Aug. styra in i hamnen. I betraktande af det ruskiga väder, som i ingalunda sparsamt mått kommit oss till del, under det att Sofia samtidigt varit gynnad af en beständigt behaglig väderlek, var det ej utan en viss känsla af välbehag, hvarmed vi åter togo våra hytter i besittning och motsågo vår ankomst till andra, af naturen mera gynnade trakter. Den 31 sade vi äfven Kobbebays mörka, nästan svarta, tvärbranta fjellväggar och dess torftiga vegetation vårt farväl och begåfvo oss till Amsterdamön för att vid den der upplagda depoten fylla vårt behöf vf stenkol, ett arbete, som något fördröjdes derisenom, att den häftiga strömmen i det smala, grunda och ofullständigt kända farvattnet förde vårt fartyg på grund, hvarifrån det först efter omkring ett halft dygn utan. ringaste liden skada frigjordes. Under ganska stark blåst och hög sjösång styrde vi derpå vår kosa direkt till den stora, på Spetsbergens nordkust djupt inskjutande Liefdeeller Kjerligheds-bay. Oaktadt sitt ganska inbjudande namn har denna fjord ej blifvit besokt under någon af de föregående svenska expeditionerna, hvarföre äfven dess konturer på den gvenska Spetsbergskartan endast å måfå äro utprickade. Det var derföre ej minje med fa än nyfikenhet, som vi samtlige längtaderefter att få undersöka detta terra incognita, och våra förhoppningar ökades ännu mer genom de beskrifningar, som lemnades oss af de ;renne kamrater, som här af Sofia) förut qvarlemnats och som vid fjordens mynning åter kommo ombord, efter att ove gg rafiskt afseende hafva gjort en båtfärd längs dess stränler. Med lifliga färger skildrade de de angenäma lagar, som de här tillbragte; under det att vi å vår sida med blandad beundran och afund beskålade det rika byte af renar och räfvar, som en af lessa våra kamrater förvärfvat och som obestridigt gjorde honom till Nimrod I bland oss. Säerigen närde mer än en dolda förhoppningar, utt äfven han skulle förvärfva en sådan lagerkrans, som den, hvarmed vår lycklige kamrat krön.es — en lager, som vida längre än den italienska kan bibehålla sig frisz och oförändrad. I brist på annat fabricerades nemligen denna krans af gråpapper. Honny soit qui mal y pense! vad nu jagten angår, så realiserades emellertid ingalunda våra mt rem och — uppriktigt sagdt — detta väckte knappt vår förundran. En mängd till hemmet återvändande fångstfartyg hade nemligen besökt denna hamn och 4 å ö sådane ågo äfven under vårt uppehåll härstädes, alla i fast och ihärdig afsigt att skjuta så många renar som möjligt. Härigenom hade dessa djur blifvit lels så decimerade, dels så skrämda, att det punera knappt var möjligt att få någon inom synnåll, långt mindre inom skotthåll — och så uppsingo dessa förhoppningar i rök, Det oaktadt Höra de dagar (den 2—4 Sept), om vi hör tillbragte, till sommarens angenämaste ninnen. Ingen bland de af oss besökta fjordarne orde nemligen kunna täfla med denna i verkligen mposant skönhet: stränderna omkransades af ståtiga, taggiga fjell, från hvilka väldiga glacierer redvältrade sina stelnade blånande vågor till haffet och under väldigt brak läto isblocken i detamma nedstörta. Lägg härtill en relatift yppig regetation, ett Se haf, ur hvilket talrika kälar med förbluffade blickar nyfiket spejade på le ovanliga gästerna, samt en strålande sol, som rån en klarblå himmel öfvergöt allt fhed ljus och rärme, så torde det vara mindre oförklårligt, att nan lätt glömde sig vara blott hundrade mil från ) På hvarje fartyg, som är beräknadt för färd bland drif-is, är en tunna fästad vid masten, från hvilken en utkik kan kommendera fartygets slingrande kurs bland isstyckena.