Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 2

ur hennes trånga hufvud; han vältrade sig i rikedom, medan John, stackars John, som hade skrifvit till henne denna morgon att han skulle komma och besöka henne — eller Dora, måhända, ehuru han icke sade så — trälade i London. Skulle då denne mr Templemore få lof att på detta sätt gäckas med hennes niece, lemnande faran för ett giftermål mellan John och Dora sväfvande öfver deras hufvuden som ett Damoclessvärd? Och den envisa röst, som ofta talade inom henne, svarade oupphörligt nejn. Att be en vacker flicka låta ens lilla dotter kalla henne kusin är ett temligen aflägset på väg till frieri, och så sanguinisk mrs Courtenay än var, tyckte äfven hon så, då hon utbytte tankar med mrs Luan rörande denna händelse. En rådplägning hölls derjföre mellan dessa styrande makter, och dervid kom man till den öfvertygelsen, att mr Templemores tveksamhet — ty mrs Courtenay var fullkomligt säker om hans afsigter — helt och hållet berodde på miss Moore. Huru kunde väl mr Templemore säga hvad han hade på hbjertat, då miss Moore visade en benägenhet för Doras sällskap, som kunde jemföras med Fidos? Det kunde möjligen vara artighet, men mrs Courtenay fruktade rentaf att det tydde på nägon hemlig plan. Mrs Luan yttrade sig icke; hon beklagade sig icke öfver sin fiende, men hon handlade, och miss Moore, som betraktade den klumpiga, stupida qvinnan med det mest sjelfbeiåtna förakt, föll i den första snara som lades framför henne. Ipvgenting kunde gå lättare, (Forts,)