Aftonbladet – 19 oktober 1868, sida 3

uppslaget, som förbjuder kristendoråen. SYD-AMERIKA. Enligt till Lissabon: den 16 Okt. ankomna underrättelser från krigsskådeplatsen vid La Plata hade de allierade lyckats eröfra TeI bicuary. Lopez hade flytt till Villarica. Två främmande korvetter gingo uppför floden; Lopez undkom sannolikt på den ena af dem. — 2 BR EE (Insändt.) Bergslagsbanor. Andtligen har det kommit så långt, att Iman från många håll yrkar på bergslagsbanor, för att icke blott hindra vår nu tynande jernhändtering från att yentaf sotdö, utan ock att med ens rusta den till förmånlig täflan med utlandets, Litet hvar börjar nu inse, huru det. ej i längden duger att betäcka ökadejskatter och stegrad import, hvarken genom att i konsighation törsälja våra glesnade skogar eller än mindre genom att utföra vår matjord i form af nafre, den enda ordinärie spanmälsexport hvari vi ej hindras af Sverges topografiska och klimatiska förhållanden att ännu några år tortfara, Lägg härtill den allmänna arbetslöshet, som, i förening med öfverdrifvet höga skatter, drifver den bergade allmogen och de bästa arbetarne att: i ständigt växande skaror slita sig från hus och hem, för att söka utkomst i okända land, samt att denna olyckliga menniskoexport egentligen leder sin väg från våra bergslager, oäktadt just inom dessa kärleken till fosterjorden ständigt burit rikaste frakt, så l må man ej uhdra på att fosterlandsvännen uppfylles af lifligaste oro vid tanken på framtiden. :. Statsbristen. har hos oss blifvit ett. kroriskt lidande, hvars orsak oförtötvadt måste af regering och folk upphäfvas i stäl-. let att, som hittills skett, tillfälligt öfverplåstra dess symptomer. en tid nar dock varit och länge fortfarit, då Sverge var ett mäktigt land, en ar Europas stormakter, sem förmått uppehålla se1 kelslånga krig med vida folkrikare grannar. Ur hvilken skattkammare östes då, som nu l; försinat? Den tiden hade vestra Europa, liksom ännu vi, egnoa skogar att föröda,l: Sverge utförde ingen hafre, dess handel och li sjöfart understego till och med nutidens. Ja, det är sannt, men vår jernbandtering stod i främst på hela jorden, och Englands exempel j nu visar nogsamt hvad detta vill säga. Åfven ! våra kopparoch silfvergrufvor arbetades den 1 tiden medikraft och framgång. Utlandet lärde t sig smälta malm med stenkol, men detta lj: minskade ej efterfrågan på svenskt jern,som snarare tillän aftog. Men jernvägarna.anlades, och snart funno utlandets praktiska män att dessa med fördel kunde befraktas ! tlll ytterst lågt pris samt att just frakten 1l på jernhandteringens råämnen, malm och kol, i förut ökat priset på det färdiga jernet med j: 30—50 procent. Nu var man strax på det ji klara samt skyndade sig att förena gruf-lt vorna med koldistrikt och exporthammar.c Från att för några tiotel år sedan blott stå ls efter Englands jernhandtering, har vår på 40: är nedsjunkit till den åttonde i ordningen 1 och hotar att snart vid öfverhandtagande ; import af engelskt jern och fortfarande brist j:i på kommunikationer inom bergslagen röna lt samma öde som Norges, der nu blott ett enda l: S G ; 1 t E I i ) f I jernverk är i gång. Våra jernmalmfält äro de största kända på jorden, få hafva rikare js och bättre malm än vi, och till dess bear-lJs betande i stor skala finnes inom sjelfva bergslågerna en van och: intelligent befolkning. Bygga vi blott jernvägar från de större malmfälten. till kolskogar och exporthamnar, hindrar oss intet att lika förmånligt, som för tolf år sedan, uppträda till täflan på verldsmärknaden. Detta blir ännu lättare för oss genom vår närhet . till bästa europeiska jernmarknad. Ryssland importerar nu hufvudsakligen från i England mer än fyra gånger hela Svergesi: jernexport, och största delen deraf föres på ( fortyg till Petersburg. Under tiden envisas i vi att föra vårt jern till England, verldens 1 största producent af samma vara, som på lj dess vidare förädling drager stor vinst, me-t dan vi genom att i förädladt skick sändale det till vår granne, Ryssland, som är Eu-jt Il S t 1 j ropas. största jernimportör, skulle behålla vinsten på förädlingen och på samma gång i fraktoch assuransskilnad åtnjuta ett ganska verksamt skydd för vår jernindustri. Man hör väl invändas, att vi ej kunna täfla med England, som har sitt kol till jernsmältningen, nästan gratis., men dels ärlt detta ingalunda fallet, då genom bristande s returfrakter kol i svensk östersjölhamn vanli-1 gen blott kosta obetydligt mer än i sjelfva lr Englands jerndistrikt, så att bränslepriset pr1 centner tackjern ej hos oss blir mer än 15— ic 30 öre Högre, dels hafva vi i närheten afll alla våra större mäålmfält stor rikedom på !l nu föga eller icke begagnad vattenkraft, me-g dan den ojemförligt största delen af Englands, Frankrikes och Belgiens jernförädling . måste verkställas af ångmaskiner, hvilka årq ligen sluka oerhörda sammor 4 bränsle, un-i derhåll och amortering. Detta gör, att alljl vidare förädling här ofta blir mycket billi-l! gare än i utlandet. t Genom bergslagsbanor samt en kort jern-l? väg till lämplig, hela vittern tillgänglig ut-j hamn skulle svenska farnhandteringen och II Stockholm, såscm dess kommissionär för hanlc deln på Rysslend, dessutom vinna en allde-! les atgjord förder i jemn och oafbruten at-je sättning hela året igenom, hvarigenom till-l! verkningsoch förlagskostnaderna betydligt g minskades. Hvad detta betyder, vet enhvar, 4 som känner förhållandena förr och nu inom Skinnskattebergs bergslag (norr om Köping). För några år sedan, såsom tyvärr ännu är fallet med våra flesta bergslager, måste denna trakt upplägga hela sin tillverkning från hösten till våren, för att vid öppet vatten fraktas till exporthamn, som då var Stockholm. Men — Uttersberg—Köping—Arbogabanorna öppnades, och följden blef, icke blott att hela ortens såväl vinterproduktion som konsumtion togo vägen direkt på jernväg till Göteborg, utan ock största delen af det öfriga årets trafik följde med på köpet. Rörande bergslagsbanornas sträckning hafva åtskilliga förslag varit å bane, hvilka dels redan blifvit alldeles öfvergifna, såsom de olika föreslagna linierna från Westerås förbi Hedermora inåt Dalarne, dels ligga i tåget, såsom den på sin tid mycket framhållna Upsala—Sala—Storviksbanan, den enda af alla inom denna trakt föreslagna, som man fullkomligt lyckats, undandraga beröringen med eller ens närheten af hvarje större malmfält. Mån. har blifvit ense om, att bergslagstrafiken fordrar två särskilda banor, den ena RE VE — I KR dn CA VO NK RR Ve PAR FA FR FA RR BK RÖ FA FR — VN