Aftonbladet – 16 oktober 1868, sida 2

det, skulle, förutom sin outtörbarhet iföljd af natarhinder, icke ba något förnuftigt ändamål, Annu mindre behöfver man befara ett framryckande af engelsmännen i våra centralasiatiska stater. Men i följd af allt detta behöfver man dock icke sluta till att vi i Centralasien skola lefva i frid och enighet med engelsmännen. Man kan tvärtom befara att engelsmännen skola vidtaga alla möjliga mått och steg för att uttränga våra varor från mellersta Asiens marknader och häruti ha de redan till en del lyckats. Härför sträfva vi nu naturligtvis att betala dem med samma mynt — och krig utbryter. Men till olycka för oss skola uti ett krig, der fabriksmaskiner verka i stället för refflade kanoner, engelsmännen lätt förbli segrare. Den gäckande artiga slutfrasen i Golos betraktelser förlorar dock största delen af sin ironiska udd om man drar sig till minnes de allrasista händelserna i Centralasien efter följande i Aftonbladet meddelade notis: General Kauffman har uppgifvit intagandet af staden Bokhara och dragit sig tillbaka till Taschkent för att undsätta den ryska besättningen i Samarkand, som befinner sigi stort trångmål. Underrättelsen om missödena i Asien har säkert hunnit lika fort till Petersburg som hit, och ofvannämnde artikel i Golos är måhända att anse såsom ett slags lugnande förklaring, hvarföre de glänsande framgångarne ej burit riktigt glänsande frukter. Öfverlemnandet åt sitt öde af Samarkand påminner derföre kanske mindre om ädelmod och återhål!samhet samt inga afsigter alls, än det framkallar i minnet fabeln om räfven och rönnbären, och dess konseqvenser.