Aftonbladet – 16 oktober 1868, sida 2

STOCEHOLM den 16 Okt. Rysslands uppträdande i Centralasien. Till de många brinnande frågorna för dagen kommer nu äfven en asiatisk, den af många befarade sammanstötningen emellan Ryssland och England i Centralasien. I allmänhet har Europas uppmärksamhet icke varit riktad åt detta håll och den ryska pressen har rörande detta tema hufvudsakligen inskränkt sig till geografiska artiklar och meddelanden. På geografiens fält visste man derföre redan för flere år sedan att Ryssland utsträckt sin arm långt åt sydost; men i den politiska verlden hade saken ännu icke vuxit till en fråga. Ungraren Vamberys varningsrop för ett år sedan, i utdrag återgifvet äfven i Aftonbladet, förklingade väl icke ohördt, men förblef dock utan synnerlig verkan. : Samarkands ockupation af ryssarne har dock nu bringat den centralasiatiska frågan på tapeten och de ryska bladen, som i allt hvad aggressiv politik heter, gerna och frivilligt gå sin regerings ärenden, börja nu äfven göra i centralasiatisk politik. Så innehåller Golos en längre artikel, hvari Times senare uppsatser i nämnda fråga underkastas ett slags granskning, af besynnerligt nog mindre polemisk än ironisk natur; så tvärsäker låter Golos ton, då bladet talar om det otvifvelaktiga i de ryska wvapnens framgång, men : deremot unnar England en seger — på ett fredligt fält. Vi återge här Golos artikel i ett kort utdrag. Enligt rysk uppfattning oroas Times mindre af ryssarnes senaste glänsande framgångar, än deraf att general Kaufmanns senaste krigiska bedrifter förefalla det engelska bladet onödiga och stridande emot alla Rysslands tillkännagifvanden. Det är sannt, säger Golos, äfven hos oss är icke den allmänna meningen fullt öfvertygad om oundvikligheten af dessa dyra expeditioner till Centralasien, hvilka alldeles icke verka välgörande uppå våra äfven dem förutan icke synnerligt glänsande handelsförhållanden i dessa trakter; men icke förthy tro vi oss icke fara vilse då vi säga att ändamålet med våra krigiska expeditioner emot khanen i Bokhara — icke är att beröfva England dess indiska besittningar,. !— Times, fortfar Golos, förklarar den engelska styrelsens i Indien oupphörliga krigiska verksamhet vara en följd af den anglo-indiska armåns längtan efter utmärkelse och befordran, och anmärker i anledning häraf att en liknande orsak måhända till någon del äfven leder vår centralasiatiska politik. Men en sådan förklaring saknar ögonskenligt all grund. Regeringen öfver det britiska Indien är koncentrerad i händerna på den lokala anglo-indiska styrelsen som är ganska oberoende, då deremot våra företag i Centralasien fullkomligt bero af centralstyrelsens åtgärder och således i intet fall kunba vara framkallade af någon längtan hos våra i mellersta Asien förlagda trupper efter ära och utmärkelse. Tidningen Times sjelf tyckes icke tro derpå att vi ha i perspektiv engelsmännens fördrifvande från Indien, men hon försöker dock att få reda uppå hvad vi egentligen eftersträfva i Centralasien, och vill öfvertyga den engelska allmänheten om att vi, ryssarne, sjelfve egentligen icke veta hvad vi sträfva efter i dessa trakter. City-organen säger att pRyssland icke kan bestämma hvad dess afsigter, sträfvanden och behof kunna bli efter femtio, tjugufem, ja, efter tio år.. Det är sannt, för framtiden kan ingen gå i borgen. sjelfva verket äro dock våra närvarande oehof i Centralasien alldeles desamma som le voro för trettio år sedan: då. liksom nu ch nu liksom då önska vi att i dessa traker bereda oss en marknad för våra produker samt finna ett medel att för billiga pris rhålla våra grannars tillverkningar. Det finnas i Indien, fortfar den ryske poitikern, engelsmän som önska ockupera Afsanistan, denna numera enda skiljemur emelan de ryska och engelska besittningarne. De örmena sig då ega klafven till ett fördelktigt initiativ vid förefallande oroligheter i gen hand samt att tidpunkten för dessas ippnande då beror uppå dem. Men till och ned i England inser man att ett underkufadt Afganistan än mindre vänskapligt sinadt än ett oberoende, och Times öfverlemar höfligt nog Afganistans underkufvande åt lyssland, i det det engelska bladet betecknar äsom den sannaste politik för England att nskränka sig till försigtighet och förberedeler,. Ungefär detsamma kan sägas om Ryssand: äfven för oss kan en verklig fara upptå af ett närmare ryckande till det britiska äldet i Indien. Ingen i Ryssland betviflar tt seger i dessa trakter med all säkerhet k de ryska fanorna, men de som na i dervarande folk och t att räkna yckligtvis an derföre hoppas att vil tillsvidare?) lemna Afganistan som offer för! itt egna centralasiatiska barbari; i alla fall: örljudes tills i dag ännu ingenting om afsig! en att göra detta land bekant med vår ci-! sation (sic!). Till och med Samarkand, re-! nr varande i vårt våld, ba vi beslatit attj ö Af som en sammanstötning ta Asiens hos oss betviflar man tilll. ch med möjligheten af en sådan. Infallet1