Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 3

vi älska! MoW så då vi någon gå iycket störro åt Vår glädje; Vi unisgrelbel fiina den bbvåräd: byckan a jenaitehslärake; oit njuta den oskattbara tyckan utt 8 ständigt lefva i en atmosfer, der unguomsvärme strålar ut öfver allt omkring oss, der det svenska folket alla dagar firar sin pngsthögtid, vi förstå måhända bäst att skatta värdet af en bevarad ungdom. För oss är det en upplyftande syn, hvastje gång vi få se en maj, som fjerran från uegsså ungdomens solbelygt öjder och ställd midt i det praktiska lifvets äflan Och bestyr dock förmått bevara ungdömens heliga eld i sin själ, Bom ännt trör på idealerna, ännu i trots af allt motstånd, alla nedslående erfarenheter, all iskyla i verlden dock icke afstått från mödorna och hoppet att nå dem. Den mannen måste viskänka vår djupa aktning, hvarhelst vi träffa honom. Och I unge, I den kommande tidens män, som skola fasa fömtiden i arf, — för Eder eger denna fest helt visst sin betydelse. Kommen ihog, att blott en gång i lifvet faller elden derofvanifrån i menniskans själ. Det är i ungdomens dagar, det ir nu. Tagen vara på den elden, låten den aldrig slockna. Upphören aldrig att svärma för de idea? ler, som nu stå ljusa och herrliga för eder inre syn. Öppnen för dem Eder törstande själ, gömen dem i varma hjertan, kämpen för dem och vergifven dem aldrig. Decsa åldråde, förfrusna Mar, söm stelnat redan och som i sin vishet förlöma allt, hvad som lefver och rör sig och är varmt — de skola kalla Eder för dårar. Men den ir en dåre, som icke vågar tro den rösten, som i imgdomens dagar talar ur hans eget bröst. Tron len rösten, ty det är Guds stämma — den är viare än de vises. Men att vara ung är icke blott utt svärma för idealerna, det är att lefva, att kämpa, utt falla för dem. Bevaren ynglingen i hog och sinne, ty detta ungdomliga sinne är det enda, som något uträttat i verlden. Det behöfver icke förgå ned åren — idealerna åldras icke. Jag ville ställa vår ärade göst framför I:der såsom ett bevis dervå. Betrakten honom höga öch lären af hans xempel. Må vi ickö med spetsen af kritikens radld Stål dissekera resultatet; må vi med varmt vjerta erkänna det rena och ädla i afsigten, beundra det ihärdiga i sträfvandet. Han har förtått att bevara en gnista af det, som jag ville alla den sanna, den eviga ungdomen, själens och jertats ungdom. För denna är det, som jag vill ömma mitt glas. Lefve den sanna ungdomen! Kandidaten Centervall framträdde derefes och bragte den ärade gästen en hyllning ned följande verser: Stå stark du ljusets riddarvakt, Hvad namn du än må hafva, Om du har sångens helga makt, Om du din själ i sagan lagt; Låt aldrig dig förslafva! Det finnes än på jordens rund En här af bundna själar Som längtar efter, att en sund Och mäktig ande, i förbund Med Gud, dess smärta helar. En man, som klar och stark och fri Med frimod stämman höjer, Som fruktar intet tyranni, Och hur hans öde än kan bli, För ingen man sig böjer. En man, som har sin viljas stål Mot guldets makt i verlden, Som orörd oförrätter tål Och går framåt mot samma mål Och ej blir trött på färden. Fribytare han kanske nämns Af gamla lärdomsadeln: Nåväl, för namnet ej kan skäms, Men af sin vilja blott bestäms Och tål ej två i sadeln. Är du en sådan? ja du är En man med tidens tömmar, Som högt din fana ensam bär, En segerherre utan bär, Men efter folket strömmar. Liksom då Solon steg en dag! Fram mellan folkets skaror Och sade: såsom härold jag Har styrt från Salamis i dag Att varsko fredens faror Väl finns en lag, i kraft hvaraf Den dör, som rådt till strider; Men fienden har våra haf, Athenes ära går i qvaf Vid Salamis omsider. Till Salamis! den, som i ro Vill lugn och omedveten Blott lefva på sina gamla tro, Kan aldrig lyckas slå den bro, Som för till evigheten. Till Salamis! på hafvets salt Zeus följer, allförlänarn; Att fresta allt och vinna allt Är hvad hans helga makt befallt Som regel för Athenarn.s Med en tacksamhetsskål af den firade ästen afslöts den vackra och angenäma esten. anses NAR at Nöjer Ae