Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 2

känna mig, i trots af allt, bara jag kan göra dig lycklig!b Mrs Courtenay gick tidigt till sängs och sålunda kunde Dora åter gå och se om Nanette utan att störa sin mors glada stämning. Mrs Luan såg visserligen upp från sitt lapptäcke och stirrade efter Dora, då hon gick ut, men sade ingenting. Hennes niece gick stundom till Notre-Dame-kyrkan på aftonen, och mrs Luan antog att detta äfven nu var hennes ärende. Men Ifans gudomliga närvaro, hvilken kom för att lida med och för de bedröfvade, är icke inskränkt till af menniskor uppförda tempel och tabernakel. Dora visste att vi finna Honom i den fattigas hem, på hospitalet, i fängelset och att det endast är vår tros svaghet och vårt hjertas köld som ej vilja låta oss söka Honom der. Madame Bernard hade tändt ett ljus, men glömt att putsa det, och det brann med lång veke och en dåsig gul låga i det lilla rummet. Det är dystert här, mademoiselle, sade madame Bernard, i det Dora kom in. Stackars Nanette kan inte få fram ett ord. Jag tror inte att hon har synnerligt lång tid qvar. Se bara på den stackarn — tycks det inte vara bra hårdt, att det inte längre skall finnas plats åt henne? Men det är det inte. En annan föds väl just nu, och Nanette måste lemna rum. Jag skall komma att sakna henne. Jag brukade tycka om att se henne stulta förbi, stödd på sin krycka och grälande på, barnen. Nu kan den stackars själen inte ängre hjelpa sig sjelf. Nej, det kunde hon verkligen icke. Hon var redan inkommen i den skuggiga region, der den menskliga viljan är svag, och Dora tänkte, i det hon betraktade henne, att hon hastigt närmade sig det djupare mörker, der