ferna för spanska armen och flottan i den dram, som krossat ett konungadöme och fram— manat en revolution utan like i historien ge— nom den entusiasm den framkallat, och genom det civilisationens sken som def kastat öfver det. förvånade Europa. Invigd i alla hemligheterna af komplotten, som sedan långt tillbaka var förberedd och kommit till mognad, ville grefvinnan Barck erfara de mäktiga rörelser, en batalj framkallar. Hon var med vid Alcolea, hon uppmuntrade soldaterna, hon lutade sig ned till de sårade och döda efter det segern var afgjord, skänkande sin hjelp åt en, sina tårar åt en annan. Intrycket af detta blodiga skådespel verkade högst smärtsamt på henne och hon sade till mig i dag, att om hon finge i uppdrag att uppsätta en monarkisk konstitution ville hon deri föreskritva, att konungarne och drottningarne skulle hafva till ålig— gande att bära bort de döda. och förbinda de sårade efter en batalj. Alla tidningar i Madrid ha skänkt sitt lifligaste bifall åt grefven och grefvinnan Barcks vackra handlingssätt.