Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 2

— General Prim och hans svenska vänner. Man läser i en korrespondens från Madrid till La Libert6: Det intresse, som är fästadt vid Prims person, vare sig at! man betraktar honom från synpunkten af de tjenster, dem han gjort revolutionens sak. eller från synpunkten af den vigtiga plats han kommer att erhålla i den stat som äl under pånyttfödelse, gör att jag anser mig böra för edra läsare omnämna några detaljer rörande den aktiva del han tog i uppresningen i Augusti förra året, , hvilken sö hastigt qväfdes i Catalonien Ofre Arragonien samt rörande omständigheter som medverkat till att han kunde vara på platsen när revolutionens barnsbörd började. Först bör jag rätta det misstag, hvartil Times och några officiösa tidningar i Paris g ort si skyldiga då de sagt att framgånEJOrv nu mast inträffade tilldragelserna hemlig intervention a! s re man i detta hänpreussiskt guld. At byse.. SS seende sagt, skrifvit Och prblistre. början till slut falskt. Mai . begärt råd eller penningar af grefte Dig marck och det derför, att man behöfde hvarken det ena eller det andra. Det är Prim ensam som öfvertänkt och kombinerat sina. anfallsplaner, och få äro de personer, stående utanför kretsen af hans pålitligaste partigängare, som han initierat i sina hemligheter. Hvad penningar angår, så har han aldrig sparat på sina egna och när han behöft skaffa sig sådana har han ej vändt sig till statsmän utan till sina vänner, som ej gifvit honom afslående sv: Vi befinna oss i Augusti månad 1867. En man sådan som Prim har ej så lätt att under oroliga tider passera Pyreneernas gräns utan att utsätta sig för faran att bli igenkänd vare sig af franska eller af spanska polisen. Hvad var att göra? Kuppen är emellertid i ordning, orderna äro gifna, soldaterna stå och vänta med laddade gevär, det är nödvändigt att begifva sig till hedersposten — och denna fördömda gräns ställer sig i vägen! Man kan ju bli ursinnig! En dam ur förnäma verlden löste problemet på ett fiffig ej för den intresserades egenkärlek så särdeies smickrande sätt. Ni vill komma in i Spanien? Följ mig då, men haf först godheten att förvandla er till en betjent i ett bättre hus och uppfyll punktligt alla de skyldigheter, som åtfölja er nya befattning. Låtom oss resa. Man anländer till Piudurda, ett ställe som är mycket svårt att passera. Det var en olycklig punkt, det var mycket svårt att derifrån intränga i hjertat af Catalonien. Man måste passera fientligt sinnade områden och, än värre, man fick just ledsamma nyheter från det inre af landet. Kuppen har misslyckats, man måste återvända till Perpignan. Der fipner generalen en säker tillflyktsort hos en vän, sedermera begifver han sig till Schweiz, under det att grefvinnan Barck och hennes man styra kosan till Barcellona, förande med sig hemliga instruktioner till de sammansvurne och vissheten om ett blifvande och lyckligare försök. Prim har hållit sitt löfte och tack vare orefven och grefvinnan Barck, som ännu en gång velat taga honom i sin tjenst såsom kammartjenare, kunde han embarkera med dem i England och komma till Cadiz, utan att uppväcka miusta misstanke ombord ejheiler under resan till lands innan ögonblicket var inne. På sådant sätt hafva en fransk dam af listinktion och en ädel svensk man kommit