Aftonbladet – 14 oktober 1868, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Pater Clareta, drottningens af Spa. nien biktfader. Under denna rubrik meddelar Neue freie Presse följande skildring af denne inom spanska kamarillan framstående prest, och lemnar derigenom ett vigtigt bidrag till den — numera störtade — spanska regeringens karakteristik: Man må finna mera okunnighet i Turkiet, mera despotism i Ryssland, mera fanatism i Rom, mera tyranni, jag vet icke hvar, men man skall icke annorstädes än i Spanien finna så mycket godtycke under en hycklande mask af författningsenlighet; a en sådan religiös likgiltighet bland folket, som slår sig mot bröstet och ropar mea culpa, för att icke stöta sig med presternas ofördragsamhet eller de makthafvandes vidskepelse. Ingen ånnorstädes finner man militären så mäkti och inflytelserik, och likväl ödmjuk nog att Ved vaxljus i händerna deltaga uti kyrkliga processioner, Uti intet annat land än Spanien skall man finna en drottning, begåfvad af påfven med den lene rösen, denna af hans företrädare för dygiga furstinnor bestämda belöning, och en Marforio, som vågar att först af alla lyckönska henne till denna utmärkelse. Den figur, med hvilken vi nu vilja sysselsätta oss, passade fullkomligt till allt det öfriga. Vid början af borgarekriget 1834 gafs det bland folket i Katalonien -en man af låg härkomst, liten och föryuxen gestalt, brun ansigtsfärg och simpelt utseende. Han tyckte högat litet om att arbeta; väfvareyrket, som han lärt, misshagade honom betydligt, och han egnade sig med fröjd åt ett kringstrykande lif. En dag stal han en mulåsna, kastade sig upp på dess tygg och begaf sig till Cabreras armå. En guerilleros lif var honom ovilkorligen mera angenämt än tukthuset, hvilket väntade honom för hans förvirrade begrepp om mitt och ditt. . Då skulle visserligen icke den för lagens straff fiyende mulåsnetjufven, upprorsmannen, landsvägsröfvaren kunnat. inbilla sig, att hyggligt folk efter några års förlopp skulle buga sig inför hönom såsvm erkebiskvp at Trajanopvlis och