Aftonbladet – 13 oktober 1868, sida 2

iman jag väntat, var fartyget åter flott, tan att ha lidit den minsta skada. Efter slutad kolfyllning afgick jag åter d. Sept. på aftonen till Liefde Bay, och emjarkerade efter en natts svårt väder; den 2 ter prof. Nordenskiöld och hans båtbesätting. Fångstbåten återkom först d. 4, hvarfter vi åter styrde mot Brandewijn Bay, som nu var tillgänglig, ehuru hela bugten ortfarande var belagd med fast is. Depoen och båten togs ombord den 5 på f. m. ult i fullkomligt oskadadt skick efter sin 7 irs hvila derstädes och vi fortsatte mot Sjujarna. Halfvägs mellan dessa och Nordostandets Nordkap mötte dock åter drif-isen och jag sökte ankarsättning under Nordkap. Den 5 och 7 blåste friska SO.-liga vindar, som något skingrade isen och gjorde möjligt att den 8 komma till Sju-öarnas fasta is liggande halfannan qvart-mil från land; vid denna gjordes fast och åtskilliga forskningar företogos. På aftonen styrde E. M:ts ångfartyg till Hinlopen Strait, der Lomme Bay och Lovens berg besöktes, hvarefter vi återvände hit, ankrande i går på förmiddagen. De sista fyra dagarne har oafbrutet nordlig vind och tjocka med snö rådt och allt börjar att antaga höstens prägel. Så fort de hemvändande vetenskapsmännen med alla samlingarne blifvit segelklara och sedda väl ute till sjös, afgår E. M:ts ångfartyg till Sju-öarna, för att der afvakta tillfälle att kunna komma nordvardt. Som det för den återvändande personalen afsedda fartyg ej är försedt med proviant för densamma, har jag på prof. Nordenskiölds framställning, ansett mig pligtig att aflemna sådan för trenne veckor. Fartyget innehar vid afgången härifrån proviant för 60 veckor, bränsle för cirka 1200 mil och öfriga förråder, fullt tillräckliga för ett är. Helsotillståndet ombord är fullkomligt godt. Tillika har P. T. erhållit del af följande enskilda skrifvelse från prof. Nordenskiöld, daterad ombord på Sofia vid Amsterdamön den 14 September: Skilsmessans stund är nu inne och jag begagnar den sista lägenheten, som erbjuder sig, att sända några rader. Då v. Otter troligen lemnar dig en fullständig redogörelse rörande våra irrfärder hittills, så behöfver jag ej närmare uppehålla mig vid dem. Det torde vara nog att nämna, det de vackra vetenskapliga resultater, som redan vunnits betydligt öfverträffat min förväntan. Hvad först geografien beträffar, så hafva vi visserligen ej ännu besökt eller upptäckt några nya länder eller öar; detta låg icke heller i resplanen för expeditionens nu afslutade första afdelning, men vi hafva kompletterat de förra svenska expeditionernas arbeten, genom att under bätfärder hafva kartlagt den inre delen af Isfjorden, Forelandssundet, Liefdebay 0. s. v. Von Otters lodningar, isynnerhet mellan Norge och Spetsbergen, utgöra ett såväl i rent geografiskt, som vetenskapligt hänseende vigtigt bidrag till kännedomen om vårt jordklot; vår zigzagfärd i slutet af Aug., längs med iskanten (ända till 81? 16 L.), bildar ett intressant bidrag till kännedom om polarbassinens beskaffenhet. De magnetiska konstanterna för de punkter, vid hvilka expeditionen uppehållit sig någon längre tid, hafva blifvit ar vår fysiker bestämda. Zoologerna och botanisterna återvända med fulla magasiner och numera äro Spetsbergen i detta hänseende bättre kända än de flesta andra länder af jordklotet. De öfverträffas i detta hänseende endast af England, södra Norge och Sverges vestkust. Från Beeren Biland hafva vi erhållit rika samlingar, af palmartade växtförsteningar, tillhörände den urgamla. kolformationen, från Isfjorden och Kingsbay aftryck af åtskilliga växtarter (taxodier, plataner 0. s. vV.), som tillhöra den vida yngre miocen-perioden och visa, att Spetsbergen under denna tid åtnjutit ett tempersradt klimat. Från Isfjorden hafva vi dessutom erhållit kolossala benknotor af krökodilartade djur, som tillhöra ett emellan koloch miocen-tiden liggande tidskifte, den s. k. triasperioden. Förhållandet ombord har varit det bästa möjliga; v. Otter ton plus ultra. ittills är således allt godt och väl, men skola vi äfven gynnas af en likartad framgäng vid den polarfärd, som vi om några dagar ämna anträda? Det vore alltför förmätet att utkasta några gissvingar dervidlag och jag fruktar, att man i hemlandet närer nog öfverdrifna förhoppningar. Dettaår har varit ett svårt isår, så att t. ex. hafvet emellan Sju-öarne och nordostlandet, hvilket år 1861 var isfritt redan i medlet af Aug., nu var till stor del betäckt med fast isännn i första hälften. af Sept. Vi skola dock göra vårt möjliga och ämna för vår framtida verksamhet taga Sju-öarne (809 40 IL.) till operationsbas. — För sjöfaramde. Efter nu fulländad reparation af Kronborgs nordöstra torn vid Helsingör har den på ställningen kring nämnda torn anbragta tillfälliga fyrlykta den 8 innevarande månad hlifoit nadtagan ach dan färmtvaranda frran