Aftonbladet – 13 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 13 Okt. Den sista tortyr-qvarlefvan i vår lag. I en afbandling, införd i sist utkomna häfte af Tidskrift för lapstiftningp m. m., utgifven af Chr. Naumann, besvaras ytterligare frågan: Bör fängelse å fästning längre bibehållas i Sverge såsom medel att förmå tilltalade personer till bekännelse? Denna afhandling har af tidskriftens utgifvare blifvit beledsagad med en anmärkning, på hvilken vi ansett oss böra fästa en större allmänhets och särskildt våra riksdagsmäns uppmärksamhet. Hr Naumann yttrar: Bland de reformer, för hvilka vi genom denna tidskrift sökt väcka deltagande, torde läsaren erinra sig hvad i första årgången (1864) är anfördt om nödvändigheten att ur vår lagstiftning utan dröjsmål förvisa de qvarlefvor af tortyr, hvilka tyvärr der ännu förefinnas. I den sid. 613 0. f. förekommande artikel hafva vi sökt i korthet teckna dels den genom praxis, vid sidan kå lagen, hos oss inkomna torturens historia, dels de tre slags befrielsedomar, som vår lag känner i brottmål, samt rätta beskaffenheten af det pinomedel, hvilket vanligen benämnes: anklagades insättande på bekännelse. Vidare hafva vi framställt de försök, som varit före sista riksdag gjorda att tillvägabringa ändring i detta stycke af vår kriminalprocess, likasom vi till vederläggning upptagit de skäl, som blifvit uttalade mot en sådan ändring. Bland dessa må här återigen fästas uppmärksamheten på ett, som tillhörer det slag, hvilket leker på ytan, men dock (isynnertet om det med djerfhet framkastas och understödjes af en viss dialektisk fyndighet och munvighet, den der tyvärr ej sällan blifver förvexlad med grundlighet och skarpsinne) kan för ögonblicket vinna gehör. Det anmärkes nemligen ibid. sid. 633: Någon gång hör man det talesättet, att öfverdomstolen i fråga om insättande på bekännelse bör döma som jury. — Man tyckes här.id förgäta: a) att en brottmålsjury oundgängligen förutsätter muntlig process, så att jurymannen omedelbart ur den anklagades och vitttnens mun är i tillfälle att inhemta de fakta och data, som skola ligga till grund för hans dom, då deremot våra öfverdomare måste åtnöja sig med att döma efter underrätts protokoller; b) att lagstiftningen, då den för juryn icke stadgar någon sådan absolut bevisningsteori, som för den rättslärde domaren måste på annat håll söka garantierna för rättvisan af jurydomen, såsom dels i det större antal personer, hvilket erfordras för att tillvägabringa den, dels i dessa personers förutsatta lika varma deltagande för den allmänna ordningens upprätthållande, som för deras anklagade medborgares öde, dels i den anklagades rättighet att utan skäl utesluta ett visst antal af jurymännen o. s. v. Att påstå, det en domstol, så konstituerad som våra, och dertill en, öfverdomstol, der proceduren är skriftlig, skulle döma som jury, innebär ett förbiseende af juryns natur. — Vi kunna tillägga: att ingen jury, enligt något lands lagstiftning, torde nnas berättigad (om ock böjelse för en så beskaffad grymhet kunde hos en dylik tillfälligtvis få insteg) att döma till tortyr, för att dymedelst pina en anklagad och sålunda möjligen aftvinga honom ett yttrande, som man gifver namn och värdighet af bekännelse. Det heter vidare i samma artikel: År det då, frågar man, klokt att en tilltalad, som genom ett trovärdigt vittnes utsago och flera bindande skäl är i det närmaste, ehuru ej fulleligen, öfvertygad om ett groft brott, t. ex. ett mord, och dessutom gjort sig känd som en för sambället högst vådlig person, likväl må tillgodonjuta samma frihet, som statens laglydiga och goda medborgare 1)? . Nej visserligen icke. Sådant åsyfta vi ej heller med denna utredning. Vi vilja blott, i den sanna humanitetens intresse: 1:0) Yrka på utrotande ur vår lagstiftning af all tortyr, vare sig under ransakningen medelst så kalladt svårare fängelsen, eller efter fulländad ransakning och afkunnad absolutio ab instantia, medelst insättande på bekänrnelse utan all sysselsättning eller un dantagsvis med skyldighet för fången att arbeta; vi vilja hafva den sanning upprätthållen, hvilken vår lag sjelf såsom regel uppställer 2), att en, bekännelse, till hvilken man är pint, är ingen bekännelse. Det är mera än ett halft århundrade sedan tortyren afskaffades i Europas andra civiliserade länder; den fordran torde ej vara öfverdrifven att vår lagstiftning ändtligen måtte höjas till samma ståndpunkt. 2:0) Söka bereda erkännande åt kriminalprocessens förut antydda hufvoadgrundsats, att ett oundgängligt vilkor för åläggande af straff är fullständig bevisning efter de reglor, soin gällande flag påbjuda; — att alltså, i brist af sådan fullständig bevisning, intet actraordinärt straff må kunna åläggas den tilltalade, vare sig under hvad lånadt namn som -helst; att om de gällande legala bevisringsreglorna befinnas otillräckliga eller felaktiga, t. ex. derutinnan att för liten bety-1) Se t, ox. Adelns prod för den 8 Nbrs 1884 MÅ