Aftonbladet – 12 oktober 1868, sida 2

Under rubriken Fördraget om 30,000 spaniorer meddelar en korrespondent i Rom till franska tidningen La Liberte följande ganska intressanta upplysningar om bourbonernas nu genom den spanska revolutionen lyckligen omintetgjorda planer och stämplingar för att återuppsätta Frans II på Neapels tron. Det skulle bli mig svårt — skrifver korrespondenten — att gifva ert ett begrepp om den bestörtning, hvari händelserna i Spanien ha försatt legitimisternes och de ultramontanes öfverspända partier i den eviga staden. Isynnerhet är kardinal Antonelli mycket uppretad och visar sig mera än någonsin böjd för motståndspolitik. Hvad Frans II och hans omgifning beträffar, tyckes en gapande afgrund ha öppnat sig för dem. Se här orsaken till denna stora förtviflan: vär prinsen af Girgenti skulle gifta sig med ipfantinnan Isabella, fick han af sin kongl. bror i uppdrag att ivleda underhandlingar med hofvet i Madrid om den restauration, som man i sju år drömt om i palatset Farnese, och hvarpå man utan uppehåll arbetar. Dessa underhandiingar lyckades lika väl som bastigt, och följden af dem blef ett fördrag, som drottningen undertecknade med största nöje, och genom hvilket Spanien förband sig att förse Frans II med 30,000 man, hvilka vid lämpligt tillfälle skulle ha landsatts på Båda Siciliernas kuster. Med dessa trupper tänkte exkonungen af Neapel, varmt uppmuntrad af sin gemål, drottning Marie-Sofi, återeröfra sin tron. Föröfrigt skulle hofvet Mådrid, som aldrig bar hyst några synnerligen lifliga sympåtier för det förenade Italien, ha försvarat Frans II till hvad pris som helst, sedan en gång alea jacta est uttalats och ifrågavarande 30,000 man blifvit aflemnade på neapolitansk mark. Denna plan föll naturligtvis drottningen af Spanien på läppen; för att emellertid försäkra sig om framgång hos henne, beslöt man i palatset Farnese i samråd med de ga ultramontana makterna i Rom att bepära bistånd af jesuiterne, som då voro mycet mäktiga vid hofveti Madrid. Desse högvördige fäder hade Marfori i sina händer. Denne personnage stod helt och hållet till deras förfogande, och det var i sjelfva verket han, som genomdref afslutandet af ifrågavarande fördrag, om hvilket kabinettet i Florens torde ha egt kunskap; ty det påstås här, att nämnda kabinett gatt i förväg och nyligen skickat till den iberiska halfön några illioner, som aftagits eller skulle aftagas af jpesumman för -tobaksarrendet. Om detta är sannt, och jag tror det, har aldrig Italiens finansminister gjort någon mera lysande affär. Jag kan gå i borgen för de nyheter, jag här meddelar er. Den ene kuriren efter den andre ankommer till spanska beskickningen utan att med