Aftonbladet – 12 oktober 1868, sida 2

STOCKHOM ten 12 Okt. Frågan om kyrkomöte i Norge. (Från Afionbladets korrespondent.) I. Frågan om det kongl. veto har komiteni afgjort sålunda; att den vill gifva konungen i absolut veto. Såsom den förnämsta bevekelsegrunden till detta steg framhåller komiten den allmänna satsen, hvars ovilkorliga giltighet dock möjligtvis kan vara tvist underkastad; att, det på. kyrkolagstiftningens område mera kommer an på, att icke någonting störande och till följd deraf skadligt sker, än att åtgärder, som mähända kunna medföra någon fördel, bli satta i verket. Om kyrkolagstiftningen skulle bli en lekboil för partier, skulle kyrkan och dess verksamhet råka i fara, hvaremot icke-utförandet af er eller. annan åtgärd, som från vissa SY punkter kunde synas gagnelig, icke Gsmar störa kyrkans egentliga verksepå de kyrkliga ange atnhet. I afseende af vigt, att ick s..sagenheterna är det just . e ensidiga beslut kunna framtvingas. Kyrkans lyckliga verksamhet beror icke nufvudsakligen på, att ev eller annan Kyrkoregementlig åtgärd kommer till stånd. vad: som förnämligast är angeläget är att den kyrkliga ordningen erhåller stabilitet. Härmed menas dock icke, att kyrkan skall innesluta sig i en stereotyp oföränderlighet, utan blott att det måste finnas ett värn emot, att partier och öfvergående riktningar göra tillståndet osäkert och vacklande. Äfven här måste man säga, att det ser ut, som om förslagets koncipister icke har ställt den af dem Tyojekterade institutionen synnerligen högt. e kunna icke ha mycket förtroende för kyrkomötets eftertänksamhet, då de icke finna det rådligt att gifva detta samma makt, som storthinget nu i öfver ett halft hundra år har varit i besittning af, utan att derför förfalla till en otidig reformsjuka, nemligen genom att kunna förmedelst ett trefaldigt upprepande genomdrifva en lag trots regeringens motstånd. Ett beslut, som till den grad har opinionen för sig, att det tre gånger efter hvarandra bifalles af kyrkomötet, utan att det lyckas minoriteten att få så mycket som en formel. förändring deri, ett beslut, som man står fast vid i ett helt årtionde i en församling, sammansatt efter så konservativa grundsatser, som händelsen skulle bli med det norska kyrkomötet, kan aldrig tänkas skola förskrifva sig från någon ,öfverpående riktning,. . Deremot kunde det ju ända, att en i sina egna inskränkta åsigter insnärjd chef för kyrkodepartementet i en hel menniskoålder försinkade utförandet af en eller annan reform, som folkviljan både inom och utom kyrkomötet fordrade, och hvilket dröjsmål kunde ha schismer inom kyrkan till följd. Vid en sådan situation, hvilken på sitt sätt kan sägas ligga utom det tänkbaras gräns, kunde nog I rkomötet komma att behöfva en smula sjelfständig makt. Det måste naturligtvis på hvarje tid stå staten (storthing och regering) fritt at. genom ett nytt grundlagsbud antingen helt och hållet eller till en del taga tillbaka den makt och myndighet öfver kyrkans angelägenheter, som den gifver ifrån sig, då en sjelfständig kyrkoförfattning sättes i verket. Detta, hvars nödvändighet kyrkokomiten sjelf medgifver, är emellertid icke synnerligen tydligt uttaladt i lagförslaget till kyrkoförfattning. Här heter det nemligen, att förändring i eller tililägg till denna lag kan ske genom kyrkoförfattningslag, som af kyrkomötet beslutes, af storthinget antages och af konungen stadfästes. Till en sådan kyrkoförfattningslag måste förslag framställas på ett ordinarie kyrkomöte samt kungöras genom trycket, hvarefter först nästa ordinarie kyrkomöte fattar beslut om förslagets antagande eller förkastande. Antages förslaget med två tredjedelar af rösterna, skall kyrkomötets beslut af konungen framläggas för första ordinarie storthing, och om det af detta med röstpluralitet antages, samt derefter tillika af konungen stadfästes, är det kyrkolag. Hvad angår förhållandet mellan den makt, som man vill tillägga kyrkomötet i Norge, och den, som det svenska kyrkomötet är i besittning af, så torde man af den här ofvan lemnade redogörelsen ha funnit, att under det att kyrkomötet i Sverge genom att neka sitt samtycke kan hindra utförandet af hvilket beslut som helst som fattats af riksdag och konung rörande något kyrkoärende, och särskildt, såvidt man kan finna, äfven då, när beslutet angår det ekonomiska, har den norska komiten, såsom förut blifvit nämndt, funnit det riktigare att låta den afgörande makten på det ekonomiska området förbli hos storthinget, men att deremot för öfrigt i afseende på de rent kyrkliga angelägenheterna tillägga kyrkomötet i förening med konungen sjelfständig lagstiftningsmakt, hvars utöfvande således blott då göres beroende af storthinets samtycke, när fråga är om åtgärder af den beskaffenhet att de nödvändigt medföra utgifter. Den svårighet, som af den svenska justitiestatsministern blifvit påpekad såsom ärrörande deraf, att den kyrkliga lagstiftningen till en del är sammanbländad med stadganden af civilrättslig beskaffenhet, förefinnes väl också i den i Norge föreslagna ordningeh; men om iman på ena sidan utgällrar allt, som angår det ekonomiska, så tror man, att det icke heller är omöjligt på den andra sidan att utgallra det rent kyrko liga. Detta är hvad komiten har försökt. AF fl KE RT TT TD T TR KT ER ke TTT TATT TA VD VE TA TO f Tr AA TT EA 6 RR RR AE RA TT ER RT TTT TE TE TTT TR STENEN OT VIT