Aftonbladet – 10 oktober 1868, sida 3

Mindre teaterns söndagskonserter förtjena den 1 popularitet, som bifallet i söndags utlofvade. I Morgon gifves den andra konserten, med I musik af Mozart, Cherubini, Servais och NorIman. Med kännedom om publikens sparsamhet, då det gäller konsertbiljetter, har I man bestämt entrepriset till endast 50 öre, och. hvem vill ej ge ut en 572 carolin för att få höra en symfoni af Mozart? Meningen lär vara att illustrera dessa middagskonserter med vocalnummer, och det bör bli ganska lätt för en teater, som kan disponera öfver fyra italienska primadonnor, förutom alla tenorer, basoch buffasångare från la bella Italia. Nästa torsdag får publiken tillfälle att sjelf bedöma om signororna Dalti, Moja, och hvad de allt heta, äro primadonnor eller bara donnor. Skulle det första vara fallet, ja, då är Mindre teaterns lycka gjord, ty när signora Sorandi ensam förliden vinter kunde fylla operans stora salong under en hel serie representationer, hvad skola då icke fyra signoror kunna uträtta? år syenska operas primadonna, fru Michaeli, låter vänta på sig till den 1 November, och signora Sorandi lär återkomma fram Ipå vintern, åtminstone säger man så. UnIder den nu pågående säsongen har man också att förvänta flera debutanter. I afton är det Ihr Hafgren, som debuterar i Eleazars parti, längre fram skall en fröken Wickman för dförsta gången uppträda som sopransångerska, Toch enligt hvad ryktet påstår ämnar den bekante tenoren hr Lundqvist debutera som TRienzi. Stora förberedelser göras för att man på teatrarne med tillbörlig högtidlighet må kunna fira den 30 November, då täckelset skall falla från den tolfte Carls staty. Den pjes hr Hedberg för tillfället författat åt Kongl. teatern bär namnet: Lejonet vaknar. Redan af titeln kan man ana att den framställer en episod ur Carl XII:s ungdom, Stycket är afdeladt 13 akter och ett efterspel. Händelsen i de tre akterna rör sig omkring en kärlekshistoria, men efterspelet visar en bild från stridens hvimmel. Musiken till stycket koraponeras af hr Aug. Söderman. Den illustration som Mindre teatern ämnat åt den 30 November kommer att bestå i fosterländska tablåer, arrangerade af hr Ahlgrensson och till hvilka musiken äfven skrifves af hr Söderman. Men kanske är det något tidigt att tala om allt detta, innan man ens sett en skymt af piedestalen, der föremålet för all denna hyllning skall stå. Bättre då att nämna något om de nyheter som ligga oss närmare, På Dramatiska teaterns scen fortfara Orda Tungorv att drifva sitt spel med samma iramgång som förr, och derför kan man icke så spart vänta omvexling på den repertoiren. Mindre teatern har under inöfoing två nya pjeser, Freytags komedi Tidningsskrifvarne, der hr Fredrik Deland lär komma att uppträda, och ett från tyskan bearbetadt stycke, med titel: Fröken eller mamsell. Berns salong förvandlas från och med i morgon till en Afrikansk Circus och Apteater, der icke mindre än 40 fyrfota konstnärer, uppträda. Att det finns en stor publik med smak för konstnärer som å på fyra fötter är fullkomligt säkert, och derför kan an väl förutsätta att direktör Liphard skall röna en förtjent uppmuntran, och att aporna skola få glädja sig åt lifliga applåder. Bland förlustelseställen på det lägre trappsteget inom konstverlden står Blanchs Cafö främst på framgångens lista, ty der är alltid fullt hus, och lifvad publik. För närvarande är det ett Damkapell från Böhmen, som serverar den andliga förfriskningen. Då man hör att kapellet är från Böhmen går man dit med vissa pretentioner, ty denna czechernas fosterbygd är musikens förlofvade land. Det är böhmare som traktera nästan alla instrumenter inom hela österrikiska monarkien, och de originela ziguenarkapellerna, som man så ofta får höra i Syd-Tyskland, komma från Böhmen. Hr Blanchs böhmiska kapell har dock ingen i ögonen eller öronen fallande nationel prägel, men är icke att klandra för det, ty fastän dess medlemmar troligen förskrifva sig från både Berlin, Hamburg, Frankfurt och Hannover, så spela de med rätt god sammanhållning och ganska mycken harmoni. Kärnan i det talrika musiksällskapet utgöres af den i hela Sverge värderade familjen Modell, sota allrid varit en värdig modell för de artister som uppträda bland cigarrernas och de varma toddarnes rökoffer. Sedan vi druckit vårt -kaffe under eftermiddagskonserten hos Blanch, taga vi en liten promenad i Carl XIII:s torg och se på dessa märkvärdiga planeringsoch planteringsarbeten, som ingen vanlig menniska kan begripa. Den sväfvande frågan är ännu — växa eller icke växa? Det skall växa! säger öfverhofintendentsembetet. Det växer icke, — säger hr Knut ForsDerg. Framtiden skall slita tvisten och afgöra om öfverhofintendentsembetet verkligen gått ill väga så bufvudlöst, att Kungsträdgården skall dö ut redan innan den jat lefva, och tt de gamla allterna måste följa trädgårlen i grafven, så att vår förnämsta promenadplats blir fullkomligt hvad den hittills varit blott till en del, nemligen Stockholms Sahara. Styra vi sedan kosan framåt Drottningsatan, så blir det lagom tid att titta in på Valballa, der det bjudes såväl på orkester iom på soloartister. De senare äro madame Leopoldine Biberti, en liflig chansonnettängerska från Wien, hr Petit, hvars förnåga ingalunda är petit utan tvärtom, och pianist, br. Franz, som visserligen icke kan näta sig med Jaöll, men som försvarar sin plats på Valhallas estrad. Med den lilla, nen goda orkestern till grundpelare står det ela som ett lockande aftonnöje och förtjear all uppmuntran af den stora pubiken. Richard. 00 EIEONEASKENENR Telegrafunderrättelser. (Genom Svenska telegrambyrån.)