Aftonbladet – 10 oktober 1868, sida 2

örst, huset eller egorna? År det inte bra rarmt i dag?, ; Hennes : ansigte var groft och enfaldigt, ch hennes sätt tafatt. Hennes ord föllo rån hennes läppar på ett hufvudlöst sätt, ch fingo sjelfva, bäst de ville, sätta sig tillwopa till meningar. Mrs Courtenay, som ängtade att taga mr Templemores herrliga urrangementer i betraktande, bad att först å se huset. Dora kände deremot icke nåson sådan nyfikenhet. Hvarje nytt prof på nr Templemores rikedom erinrade henne enlast om det afstånd, som skilde henne från doktor Richard. Slottet Les Roches var emellertid en så vacker och behaglig bostad som hon hade slutit sig till af dess yttre utseende. Det hade stora, solljusa rum, somliga behängda med väfda tapeter, och alla bärande spår af mr Templemores smakoch frikostighet, Måns gen relik, som hon hade sett i monsieur Merands bod, igenkände Dora här, och i mr Templemores eget arbetsrum såg hon sin kopia af Musik-Lektionen hänga i den ram, som hade gifvit anledning till monsieur Dubois demaskering. Men hon kände icke någon stolthet eller glädje öfver att se den der. Hon erinrade sig den lilla komedi mr Templemore och monsieur Merand hade spelat i anledning af denna ritning; hon erinrade sig hura han hade bjelpt henne att plocka upp silfvetmynten, och huru hans mörka ögon hade strålat af glädje då hon hopsamlade sin lilla skatt. Men hon uthärdade icke minnet af dessa saker — de tycktes ställa henne i jemnbredd med lilla Catherine och hans andra skyddslingar; och då Eva, för tjugonde gången sedan de kommo in, ryckande henne i klädningen, åter hviskade: Kom och se på klipporna! följde hön henne med glädje