Aftonbladet – 10 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 10 Okt, Regeringen har meddelat sin sanktion på itskilliga af senast församlade riksdag beslutna förändringar i författningarne om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse på landet. Vi behöfva icke erinra våra läsare derom, att det var en reform af dessa förordningar, hvilken högt och enständigt påyrkades af den allmänna meningen i landet, nemligen en förändring af röstberäkningsgrunden vid kommunalval och vid beslut i kommunala angelägenheter. Riksdagens andra kammare gick till väga med den yttersta grad af hofsamhet och eftergift. För att ega något hopp om den konservativa första kammarens samtycke, men likväl kunna undanrödja de missförhållanden, som svårast såra den allmänna känslan i landet och hota att hos massorna på ett beklagligt sätt undergräfva förtroendet till landets lagstadgade institutioner, inskränkte sig majoriteten i andra kammaren att begära fastställandet af ett röstmaximum, uppgående ända till ett hundra röster. Men första kammaren — der man hade lyckats att förhala sakens företagande till riksdagens sista timma — afvisade detta moderata förslag. Till och med yrkandet på en återremiss, genom hvilken de mera frisinnade inom första kammaren ville gifva tillkänna, att kammaren dock icke helt och hållet slog döförat till för folkets önskningar, lyckades icke ens vinna kammarens bifall, oaktadt hvar och en visste, att en sådan åtgärd för tillfället icke kunde leda till ringaste påföljd. Deremot samtyckte kammaren benäget till rösträttens utsträckning nedåt, äfven till dem, som erlägga mindre än en riksdaler i bevillning efter andra artikeln. Det hade under förhandlingarne om rösträtten blifvit yttradt, och icke kunnat af någon motsägas, att det sken af rösträtt, som den gällande författningen tillerkände de lägre beskattade, vore ett hån; ty det vore fullkomligt mnotoriskt och kunde med sifferuträkningar bestyrkas, att de mindre röstegande omöjligen kunde utöfva det allraringaste inflytande på valen, samt att den naturliga och oundvikliga följden deraf blifvit, att de kommunernas medlemmar, som ega blott en eller några få röster, ansett sig icke böra förspilla tid och möda på deltagandet i förhandlingar och valförrättningar, der de icke kunnat utöfva något inflytande på afgörandet, om de äninfunnit sig i tusendetal, och der deras närvaro således endast skulle -ha varit ett gyckelspel. Rösträttens ntsträckning nedåt, d. v. s. till dem, som erlägga mindre än 1 rdr i bevillning, och hvilka skulle blifva hugnade med 1 (säger en) röst,-innefattade således ingenting annat än ett förökande med åtskilliga individer af den redan förut stora skara af medborgare, som man föregycklar en röst rätt, hvilken man i sjelfva verket icke gifver dem annat än till namnet. Till lugnande af farhågorna hos dem, som vidskepligt fruktade en -samhällsomstörtning genom rubbningen af en enda bokstaf i kommunalförfattningen hade det än varit den mest betydelselösa. yttrade också hr justitiestatsministern de anmärkningsvärda orden, att den förändring om hvilken vi här tala, innefattade icke ens ett steg, : Men denna förändring, som icke ens innefattade ett steg, den har dock regeringen nu aktat mödan värdt att sanktionera och påbjuda! Regeringen skulle saklöst kunnat bespara sig denna fullkomligt betydelselöss regeriogshandling, för hvilken ingen skal hålla henne räkning. Man föranledes ovilkorligen att erinra sig språket : Hvilken äl den menniska ibland eder att, om hans so! bedes bröd af honom, som bjuder honom er sten ?