Aftonbladet – 9 oktober 1868, sida 3

UTRIKES, SPANIEN. Den protest, som drottning Isabella adresserat till spaniorerna, slutar med följande passage, som visar att om drottningen flyt hon dock icke abdikerar utan förfäktar sina rättigheter till Spaniens tron: På den ädla jord, från hvilken jag i dag tillta lar er, och öfverallt skall jag, utan att låta nedsl mig, bära mitt högtälskade Spaniens olyckor, som äro mina egna. Om jag, för att uppehålla mit mod, bland många andra exempel icke egde något annat än det ar den mest vördnadsvärde bland monarker, mönstret af undergifvenhet och mod hvilken, han också, är omgifven af vedermödor och grämelse, skulle jag hemta styrka i mitt för troende till mina undersåters lojalitet, till min saks rättvisa och framförallt till Dens makt, som båller staternas öden i sin hand? En monarki af femton sekler, full af strider, segrar, fosterlandskärlek och storhet, kan icke gå under på fjorton dagar af mened, trolöshet och förräderi. Låtom oss förtrösta på framtiden: det spanska folkets ära var alltid dess konungars; dess konungars olyckor återföllo alltid på folket. I det fasta och patriotiska sträfvandet för upprätthållandet af rätten, legitimiteten och hedren skola edra känslor och edra ansträngningar alltid öfverensstämma med er drottnings energiska beslutsamhet och moderliga kärlek. Tsabella, Slottet Pau den 30 Sept. 1868.e Den 3 dennes firades en segerfest i Madrid. Garnisonen och nationalgardet marscherade i parad förbi den provisoriska juntan och general Ros de Olano. Alla hus voro prydda med flaggor Nationalgardet lät framför sig bära ett stort bantr med inskriften: Ner med bourbonerna Lefve folksuveräniteten! Lefve undervisningsoch religionsfriheten b En deputation från studenterna i Madrid, som kom för att lyckönska regeringen och för att begära deras afsatta professorer tillbaka, blef mottagen i parlamentshusen. Strax derefter begaf en del af juntans medlemmar ig till hospitalerna för att besöka de sårade an striden vid Alcolea. Samma dags afton vid 7-tiden höll marskalk Serrano till häst sitt intäg i staden, åtföljd af sju generaler. Vid bangården blef han mottagen af den provisoriska juntan och talrika deputationer. Folkmassan, som sammanströmmat till denna högtidlighet, var så stor, att marskalken och hans svit blott steg för steg kunde skrida fram. Luften dallrade af oafbrutna jubelrop och glädjesalvor. Serrano steg af vid inrikesministeren, men trädde strax derefter fram på balkongen och höll ett tal till folket, hvari han meddelade att han hade skickat två depescher till Esparte o för att förmå denne att ställa sig till juntans disposition tillika med Prim och de andra generalerna. Agence Havas meddelar den 4 pa aftonen, att Espartero till Serrano afsändt ett telegram för att lyckönska horom till den seger revolutionen vunnit och tacka för hans tillbud, men utan att låta veta om han kommer till Madrid. Samtliga Madtidertidnivgar utkommo åter den 30 för, äfven Demderatia, hvars