Aftonbladet – 9 oktober 1868, sida 3

DANMARK Det kungliga trontalet vid riksdagens öpp nande synes ha gjort ett godt intryck. Dei del deraf som företrädesvis hördes med till fredsställelse var deck den ecm rörde under: handlingarhe med Preussen om verkställandet af Pragfredens 5:e artikel. Härom yttra Fiedrelandet: Att dessa underhandlingar e ledt till något resultat, visste man ju på förhand; ingen förhoppning eller förväntan sveks genom att höra detta bekräftas från tronen. Men hvad män längtade att erfara, hvad man längtade efter att få veta var, om regeringen ännu alltjemt fasthöll sin ursprung. liga uppfattning och hållning, om hon, förtviflande att någonsin på fredlig väg uppnå hvad som är den slesvigska befolkningens så väl som Danmarks goda rätt — för omröstning på hela det område, der nationaliteten och tänkesättet äro danska — var sinnad att ingå på den ena eller den andra godtyckliga uppgörelsen, eller för att få gränsen så långt som möjligt framflyttad, ville gå in på garantier, som skulle blifva källor till oändligt kif och lätt ett medel till hela Danmarks beroende och undergång — eller om regeringen klart insåge dessa faror och ej ville gå in på någon uppgörelse der befolkningens rätt åsidosattes och Danmarks framtid sattes i fara. Härom innehåller nu trontalet tillräcklig och tillfredsställande upplysning, utan att dock ett enda ord är yttradt, som kunde stöta den andra underhandlande makten, utan att något är röjdt som den danska regeringen ej är ensam herre öfver, och utan att det är yttradt någon annan förväntan än den vanlig höflighet fordrade, att den preussiska regeringen icke alltid skall förblifva blind för en redlig uppgörelses ömsesidiga fördelar. Det yttras der, att regeringens uppfattning af hvad rättvisa och de båda staternas välförstådda intressen fordra är oförändradt densamma, att hon anser det för sin första pligt att ej medverka till någon uppgörelse, som utan att tillfredsställa befolkningens önskan (d. v. s. utan att akta nationalitetens gränser) kunde bereda riket framtida svårigheter gentemot en stat, med hvilken man måste önska att lefva i ett vänskapligt förhallande (d. v. s. att ej gå in på att medvifva Preussen en höghetsrätt eiler tillsynsrätt öfver den tyska befolkningen i de eventnelt afträdda distrikten). Härmed har regeringen, efter vår tanke, meddelat hvad non kan meddela; ty att hon icke har diplomatiska aktstycken att framlägga angående underhandlingar som haft en förtrolig sarakter,, och som ännu ej äro formelt afwrutna, faller af sig sjelf. — — — Trontalet synes således, säger tidningen till slut, vara det hela väl egnadt att stärka förtroendet ill regeringen samt befästa det goda förhålandet emellan henne och riksdagen.