Aftonbladet – 9 oktober 1868, sida 2

ar Ju alltor europeisk, smakar alltioör myc-) ket af den sgudlösa moderna eivilisationeno, hvaremot det förstås, att ingen utdrär öf-f ver, att år ut och år in hundratals kandi-t dater till embeten, prester såväl som icke-a prester, anmäla sig till tjenster, som de ju helt vist icke heller kunna ha hopp om att eröfra genom att draga sig tillbaka i enå kokett blygsamhet och förklara, att de sakna n både lust och duglighet att bekläda dem — lt såsom det så ofta händer vid våra indirekta l; val till storthinget. I Likasom man i valsättet har följt det föga efterföljansvärda exemplet från vår reprek sehtation, så har iman äfven tagit samma mönster till rättesnöre deri, att valet af re-2 resentanter skall vara inskränkt inom valretsen. Då landskyrkan, menar man, i det hela skall representeras af kyrkomötet, är det af väsentligt intresse, att detta blir sammansatt äf män, som ha noggrann kätinedom om det kyrkliga tillståndet i landets särskilta delar, så att de både kunna vara bekanta med de kraf, omständigheterna i enskilda fall kunna medföra, och i stånd att bedöma dessa icke blott efter allmänna, mera ) abstrakta grundsatser, utan efter de särskilta förhållanden, som på hvarje ställe kunna finnas förhanden, De ämnen, som tänkas tillkomma kyrko mötets befogenhet, äro följande: 1. Den offentliga kyrkooch gudstjensten och densammas ordnande. g 2. Hvilka högtidsdagar kyrkan skall fira såsom helgdagar och festdagar. 3. Kyrkans medlemmars förpligtelse att låta döpa sina barn och förskaffa dem undervisning i kristendomskuuskap samt de ätgärder, som från kyrkans sida kunna befinnas nödvändiga för att befrämja uppfyllandet af dessa förpligtelser. 4; Konfirmationen och förberedelsen till densamma. 5. De kyrkliga embetena, ombudskapen och befattningarna, för såvidt angar deras! innehafvares pligter mot kyrkan samt deras ställning till hvarandra inbördes, det förhålt lande, hvari-prest och församling ställas till 5 hvarandra, vilkoren för att kunna bekläda pre-1 sterligt embete såväl som för att kunna er-j kännas berättigad att offentligen förkunna ordet. 6. Den tillsyn, som de kyrkliga myndigheterna genom visitationer och på annat sätt . ha att hålla öfver de dem underlydande embetsoch tjenstemän samt ombud. 7. Verkan af de af presterlige embetsoch tjenstemän samt ombud begångna förseelser eller af dem visadt oordentligt lefverne med afseende på frågan om deras förblifvande i embetet, tjensten eller ombudskapet utom i de fall, för hvilka förlusten deraf är bestämd genom den borgerliga lagstiftnin-? gen; upprättande — om så behöfves — af särskilda domstolar för att afgöra förefallande saker af här ifrågavarande art; sammansättningen af dessa domstolar och rättegången vid dem. 8. Frågan om nämnde embets-, tjensteoch förrättningsmäns förbindelse att aflägga ed på att vilja uppfylla de pligter, deras ställning medför och i sådant fall edens innehåll och form. 9. Ordnande af den kyrkliga administrationen och det sätt, hvarpå kyrkliga ärenden, som det tillhör konungen att afgöra, skola förberedas, innan de komma under behandling i statsrådet. 10. Valen till kyrkomötet. 11. Församlingsrepresentation. 12. Kyrkotukt. 13. Kyrkans förhållande till hennes medlemmar i afseende på ingående och upplösning af äktenskap. Intet beslut om utfärdande af ritual eller handbok kan fattas utan efter förslag af konungen, och beslutet måste innehålla antingen förkastelse eller oförändradt antagande af det kongl. förslaget. Genom kyrkolagk kunna inga andra straff stadgas än böterÅh och förlust af kyrkligt embece, ombudskapo eller befattning. 4 Till bruk vid den offentliga gudstjensten får ingen psalmbok och till bruk vid undervisningen i kristendomskunskap ingeti läroook auktoriseras utan kyrkomötets samtycke. Kyrkomötet har att fatta beslut om antj vändande af hvad som kan bli skänkt tilll, syrkans bästa, för såvidt icke annorlunda( ir af gifvaren bestämdt. Beslut af här ifrå-, savarande slag lända icke till efterrättelse,ly; ned mindre de af konungen bifallas. Såväl om ofvannämnda som om andra saser, hvilka angå kyrkan, kan kyrkomötet besluta förslag eller framställningar till koungen. Detta är alltså kyrkomötets verksamhetsfer. Men härtill måste läggas, att det icke ar någon penningbeviljande makt, och derläst, att det är inskränkt derigenom, att ulla dess beslut, de rent reglementariska unlantagna, erfordra kongl. sanktion. I dessa båda punkter har kyrkokomiten nskränkt mötets makt på ett sätt, som den modligen ansett nödvändigt för att icke räcka allmänhetens fruktan för möjligt missruk af makten, men som icke tyckes egadt att tillfredsställa presterskapets anspråk å att, när det får en representation, denna nå kunna röra sig någorlunda fritt. Hvad den penningbeviljande makten anår, så har komiten väl icke förnekat, att let normala skulle vara, att hvad som begen är anslaget till kyrkligt brak, äfven nvändes till kyrkans bästa och underkatades kyrklig styrelse; men så som förhålandena ha utvecklat sig hos oss, fruktar len för, att utförandet af denna princip kulle stöta på så många svårigheter och nöjligen möta så mycket motstånd, att förök i deona riktning måhända för närvaande skulle leda derhän, att man icke helr erhölle något till betryggande för kyrkan ka hennes inre angelägenheter. Komiten an-bo ger derför, att befogenheten att besluta idrag till kyrkliga behof — och detta aningen det är fråga om beviljande af offontga medel eller om direkt påläggande af birag till kyrkan — fortfarande måste för-) li bos storthinget, så att de af den kyrkep sa lagstiftningsmyndigheten fattade beslut qe, väl som åtgärder, hvilka bestämmas at pet en kyrkliga administrationen, måste, förlde widt deras verkställande medför utgifter, do amläggas för storthinget. fal 0 IRTSEPREKEERE gåt Afsked. K. M:t har den 6 dennes, uppå ökning, beviljat underlöjtnanten vid Andra ardet E. J.M. Henström afsked ur krigstt RN vv ft BT BY fr mås ht et fö uu: AN ken rt ot 0 oh ch till