Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 3

förhållande eden ej kännas så tung, då det icke var omöjligt hålla hvad deri lofvades. Men san ningen var dock, att talaren vid alla de tillfällen då han aflagt eder, icke gått någon sådan utan er hemlig bäfvan, icke derför att han hyst farhåga för att icke kunna fullgöra eden, utan derför att han fruktat att afsäga sig hoppet om Guds hjelp och bistånd. Under sin tid såsom militär hade han nödgats bevittna, hurusom tusentals soldater svurit på saker, som de ej förstått, t. ex. på successionsordningen. Om mötet ej ansåg det tillhöra sig att yttra sig om slutorden i samtliga ederna, så finge talaren nöja sig med att mötet beslöte dessa ords borttagande ur presteden, under förhoppning, att om denna ed förändrades, skulle den draga alla de andra med sig. Med presteden egde dock det förhållande rum, att en hvar, som gick denna ed, åtminstone kände dess betydelse och hvad han svor få Afven denne talare förenade sig i professor ibbings motion, under anhållan, att denne måtte i bestämdare ordalag, än som skett, formulera sitt yrkande. Biskop Beckman ansåg nödigt att i eden med tydliga ord uttalades hvad den påstods innebära, så att hvarje missförstånd kunde undvikas. Med hänseende till de symboliska böckernas ställning till den heliga skrift, fingo de förra icke betraktas såsom ett supplement till den senare, utan stående jemte och bredvid bibeln, såsom angifvande den bekännelse, hvilken utgjorde normen samt innefattade grundprinciperna för vårt svenska kyrkosamfund. Andra bekännelser funnos, som säga sig vara grundade på bibeln, såsom katolicismen, anabaptismen; men deras bekännelse var ej vår lära. Bekännelsen utgjorde enheten för alla dem som tillhörde ett samfund, och det var ej förment för dem, som ej hyllade denna bekännelse, att bilda andra samfund. Sedan doktorerna Inägran och Strömberg förordat bifall till utskottets betänkande i sin helhet, och hr ILidholm förenat sig med grefve Hamilton, framställdes propositioner på de olika momenterna i betänkandet, då första och undra momenterna godkändes utan votering, och tredje punkten efter tvenne voteringar med 32 röster mot 15. Minoriteten röstade för bifall till ett af doktor Sandberg formuleradt beslut. Rådman Björeke yrkande, att det bestämda förslarande skulle afgifvas, att de symboliska böcserna äro bibeln underordnade, förkastades med ;7 röster mot 7, hvaremot hr Ribbings förslag, tt orden: Så sannt mig Gud hjelpe till lif oc jäl skulle utgå, bifölls med 27 röster mot 21,