Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 3

Doras hjerta. Låt vara att hennes groll hade varit utan grund, att mr Templemore var pökyidie till hennes brors motgång, att Paul hade fallit offer för en gammal mans nyck och en egoistisk flickas ärelystnad — och mr Templemore talade så öppet och frimodigt, att hon icke kunde betvifla sanningen af hans ord — så återstod dock alltid något — något som bragte henne att rycka sin hand ur hans och vända sig bort från honom med blossande kinder och blixtrande ögon. Mr Templemore, ropade hon, hvem var det som köpte mina ritningar af monsieur Merand? Han rodnade, men var för ärlig att dölja något. Jag köpte dem, sade han. Således var äfven denna illusion förbi, den glada tron på hennes egen lilla talang — den oskyldiga glädjen öfver penningar förtjenade genom ett behagligt och älskadt arbete. Hon ade hela tidenlefvat på mr Templemores godhet! Hon, Paul Courtenays syster, hade ätit mr Templemores bröd! Det bittra och förödmjukande i denna tanke var för mycket för hennes stolthet. Hon dolde ansigtet i sina händer och utbrasti tårar, Mr Templemore tycktes bli helt förskräckt öfver hennes beteende. Min bästa miss Courtenay, sade han ifrigt, förorätta för all del inte oss båda! Genom en stark ansträngning tvang Dora sina tårar att upphöra. Jag ber er om ursäkt, sade hon, i det hon åter såg upp och försökte att tala lugnt; men jag kundeinte uthärda att tänka dermore med djupt allvar, att ni gör mig, en Stor orätt, ou ni trör att jag köpte edra a Po jag kan försäkra ers, sade mr Temple