Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 2

— Den tyska nordpolsexpeditionen. Befälhafvaren på denna expeditions fartyg 3rönland har under sin vistelse i Bergen på hemresan till Bremen meddelat Bergensposten följande berättelse om sin resa: — Från Bergen hade hn gått norrut till Jan Mayen och derpå vidare till Grönlands nordostkust, lit han kom i början af Juni, och uppnådde 75 grad. N. B., men säg ej land. Under en nordvestlig storm från den 8 Juni drefs fartyget i elfva dagar ned till 73 grad. N. B. och 16 gr. 30 m. V. L. Då vädret saktade sig fortsattes resan norrut längs iskanten, utan att man kunde upptäcka den ringaste öppning i isen. Då fartyget hunnit upp till 76 grad. N. B. sattes kurs österut mot Spetsbergen. Söderom Spetsbergens fastland träffade kapten Koldewey på packis och drifis, som söderut antagligen sträckte sig ned till Beeren-Eiland ; han lyckades dock slå sig igenom isen österut till sydspetsen af Giles land, till 76 grad. N. B., der den fasta isen befanns ogenomtränglig, medan en ej obetydlig ström gick söderut, hvilken sannolikt kom under hafsytan från Siberien, medförande is och driftimmer från de siberiska skogarne. Denna ström går, förmodar kapten Koldewey norrom Spetsbergen och derpå längs Grönland mot söder, hvilket i vetenskapligt hänseende är af mycket intresse. Om den af den utmed Norges kust gående Golfströmmen tvingas att taga denna väg, anser kapt. K. svårt att med bestämdhet säga. Från Giles land gick fartyget vester om Spetsbergen och satte i nordvestlig riktning öfver till fast iskant och så norrut till 80 grad. 30. Under vägen gjordes den upptäckt att vattnet på något djup var mycket varmare än längre söderut, och kaptenen antager att det har sin grund deri att Golfströmmen här dyker ned. Längs fast iskant seglades nu sydpå; under vägen prejades en engelsk Nvalfångstångare, som till Tyskland medfört underrättelser från Koldewey. Iskanten följdes till 73 gr. 24 min. nordlig bredd och 18 gr. vestlig längd, hvarifrån kursen åter sattes österut till Spetsbergen, men-denna gång till dess norra spets, för att undersöka den nordliga delen af Giles land. Den 10 September var fartyget i Hinlopens sund och kaptenen väntade förgäfves att den fasta isen skulle upplösas. Den så kallade bair-isen, som i allmänhet är en vinter gammal och 2 å 3 fot tjock, var emellertid för hård, och dessutom mötte man ej obetydligt med glacieris, så att resan längre nordpå hindrades. Emellertid hade dock fartyget i tjocka och vindstilla i medlet af September trängt fram till 81 gr. 5 min. nordlig bredd och således kommit så nära Nordpolen som något fartyg, med undantag af Scoresbys, dittills hunnit. Scoresby trängde, som bekant, fram till 81 gr. 30 min. Parry har visserligen varit ännu längre norrut, men det var med slädar. Hade kapten Koldewey-haft ångfartyg, så skulle han, säger han, otvifvelaktigt kunnat komma ett godt stycke nordligare, men hans fartyg hade redan då tagit skada af isen, idet dess jernhud ej kunde stå sig mot polarhafvets stålis. Från denna polhöjd sattes kursen direkt på Bergen. — Patenter. Kommerskollegium har tillagt byggmästaren A. G. Nygren patent under 8 års tid å af honom uppfunna förbättringar af så kallade täckta diken; samt ingeniörerna S. M. Loven, P. F. Berg och kakelungsmakaren J.P. Lundberg atent under 8 års tid å af dem uppfunna ventiationskåkelugnar.