rätthållande såväl den enskilde själavården som församlingens rätt och individens religiösa medvetande måste träda i skuggan. Den tid är emellertid ohjelpligt förbi, då man kunde handskas med folkets ömmaste och innersta angelägenheter på verldsliga eröfrares godtyckliga sätt, och under fortsatta debatter rörande detta ämne skall det bli klart för hvar och en, att Kristi kyrka icke får förblandas med någon viss privilegierad prestkyrka, att den icke står eller faller med prelatnrens anspråk att binda andarne och eherrska samvetena, Vi kunna icke sluta denna korta öfversigt, utan att äfven för vår del gifva ett uttryck åt den aktning och vördnad, som kyrkomötets åldrige ordförande framkallat hos alla dem, som med uppmärksamhet följt mötets förhandlingar. Opartisk, vänlig mot alla, ålig och outtröttlig, har han högst väsentligt bidragit att gifva mötet den karakter af fridsamhet och vänlighet, som utmärkt detsamma, trots de stridiga meningarne. Måtte den gamle vördnadsvärde vetenskapsmannen, presten och hedersmannen sjelf röna deninre tillfredsställelsen öfver ett väl fulländadt värf!