Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 3

Av v en ve Postscriptum. Kobbebay d. 30 Aug. 1868. Som det norska fartyg, hvilket skall medföra detta bref, blifvit uppehållet, så att det först i morgon afton härifrån afseglar, har jag ansett lämpligt att tillägga ännu några rader. år fängelsetid (ty knappast med annat namn kan jag beteckna de senast förflutna dagarne, under hvilka storm och köld nästan oafbrutet omvexlat med köld och storm, hvarigenom vår verksamhetskrets blifvit inskränkt till de allranärmaste omgifningarne), denna vår fängelsetid är nu slutad. Under den sistförflutna natten ankrade åter Sophia här i hamnen, för att i morgon föra oss härifrån. Den utflygt, som Sophia företagit, skildras af deltagarne såsom högst intressant, ehuru de på förhand hysta förhoppningarne derunder blifvit grundligt svikna. Under färden mot vester mötte snart drif-is, som slutligen blef så tät, att hvarje vidare framträngande var omöjligt (ungefär vid Greenwichs longitud). Kosan styrdes derföre mot nordost, och genom omvexlande isband och mera isfritt vatten forcerade sig fartyget upp till omkring 81 gr. 16 min. NB., men der vidtog ett fullkomligt obrutet, omätligt isfält, som totalt nedslog hvarje tanke (såvida någon ombord hyste någon sådan) på ett isfritt, segelbart polarhaf och som betydligt reducerade förhoppningarne att med fartyg framtränga synnerligen längre mot polen, åtminstone vid denna årstid. Den vue, som här visade sig för de resandes blickar, skildras af alla — både befäl och manskap — såsom i hög grad imponerande och storartad. Is hindrade vidare annalkandet till Nordostlandet och Sju-öarne, hvarföre man nödgades vända åter mot mot sydligare trakter. I Liefde-bay landsattes trenne af kamraterna, för att kartlägga och undersöka denna hittills så godt som obekanta fjord; vid dess myning skola vi i öfvermorgon åter med dem sammanträffa. Om således denna Sophias. ntäygt 2j uppfyllt de sanguiniska förhoppningarne i alla utseenden, så har den dock ej varit utan resultat. Specielt hafva djuplodningarne och de dermed förnade undersökningarne af djurlifvet på stort dju; emnat särdeles vackra resultater. Så t. ex. nådles en gång botten först på ungefär 2170 famnars omkring 13,000 fots) djup, och det med den särkildt för detta ändamål konstruerade maskinen ipptagna bottenprofvet visade, att äfven på detta fantliga djup en rik och omvexlande djurverld efver och rörer sig. Vår färd går nu till Henlopen Strait för att, m möjligt, söka nå Giles land. Troligen komma i härunder snart att sammanträffa med den tyka Polare aOnen, ty enligt hvalrossfångares erättelser skall åetta fartyg förgätves sökt framränga på någon af de af Petermann uppgifna ägarne, längs Grönlands ostkust eller öster om petsbergen. Det har derföre nödgats längs Spetsergens vestkust (d. v. s. den väg, som de svenpolarfararne alltid bestämdt förklarat vara den ästa och minst osannolika af alla) begifva sig pp till Spetsbergens nordkust och skall, enligt amma fångstmäns utsago, för en half vecka sean legat i Treurenberg bay för att derifrån söka ramtränga genom Henlopen Strait likaledes mot les landseller det land, som under svenska powrexpeditionen 1864 i fjerran skådades öster om petsbergen. Huru såväl vi som tyskarne i detta fseende komma att lyckas, derför hoppas jag unna närmare redogöra i mitt nästa bref. —e—