Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

VV Ahb, de tycka allesammans om Dora ! utrast mrs Courtenay, ,madame Bernards katt ir alldeles betagen i henne, och det är en nycket förståndig katt och kunde aldrig tåla monsieur Theodore, som rymde sin väg utan utt betala den stackars gamla varelsen ! En sådan märkvärdig katt!, sade doktor Richard med mycket allvar. Jag hoppas tt han klöste monsieur Theodore och spotade åt honom. Ja, det gjorde han, svarade mrs Courteay helt oskyldigt medan mrs Luan betrakade henne med ursinniga blickar; men han ir så förtjust i Dora. Doktor Richard yttrade välicke, att hvarje efvande varelse måste vara förtjust i Dora, nen hans blick och leende sade det så tydgt, att Dora tänkte med hemlig glädje: Ja, ag tror verkligen att så är — att alla lefvande varelser hålla af mig. Kom och spegla er i vattnet! ropade E va stäligt, i det hon tog Dora vid handen och förde henne med sig. Den lilla ån flöt lugnt ech stilla och utvjorde en förträfflig spegel. Den blanka ytan itergaf det gamla grå stenkorset, en skälfvande asp och Doras leende ansigte, då hon utade sig fram öfver den, och snart återgaf len äfven doktor Richard, som hade följt sfter henne; men i detsamma kom en vindlägt, och spegeln var bruten. Jo, det var mig just en hygglig sp gell de doktor Richard. Den är en bild af vet, miss Courtenay. Det vill jag hoppas att den inte är, svarade hon hastigt. Ni föredrager således en jemn, orubbad yta? Ja, så gör äfven jag. Men hvar står väl en sådan att finna? Låtom oss derföre mvända det närvarande ögonblicket på bästa sätta (Förts.)