Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

ortighets räta, på sin kärleks och salighets ljufoa vägar! Herren skänke särskildt eder, mina ögtvärderade och hjertligt älskade medtjenare il: det, den rätta visheten, kraften och nåden att.lert kall väl uträtta! Att detta kall är svårt, . iedgifves af alla. Mången säger det i våra da-l ar vara svårare än tillförene. Det är möjligt. len visst är, dels att det alltid både varit och kall vara svårt, och dels ock, att det i sig inneär en stor ljuflighet, en stor herrlighet. Bäfve iledes ingen tillbaka! Låte hellre en hvar kalts svårigheter och ansvar uppelda till ansträng-j! ingar och kallets ljuflighet och herrlighet verka il: 1 förfriskning och frid, och komme oss härvid lerrans nåd och barmhertighet i rikt mått till jelp! Jag säger detta särskildt åt eder, minel ärmaste embetsbröder och trogne vänner! Mötets ammankomst har gjort det till pligt för alla de rämsta vårdarena af den svenska kyrkans angeigenheter att här samlas. Ingen hår undandrait sig att komma, ehuru icke allas helsa varit en bästa. Lång tid har förflutit, sedan en sådan amling egde rum. Må den nu tilländagående iafva skänkt eder, mine bröder, en lika stor gläje, som den skänkt mig. Vi hade alla måhända höft, vi hade säkert alla önskat att mera enldt få samråda om de angelägenheter, som åt ;ss äro anförtrodda och för oss alla dyra och weliga. Mötets temligen flitiga sysselsättning med ulmänna angelägenheter har ej tillåtit några enkilda samspråk. Vi få dermed för denna gången åta oss åtnöja. Må i det vi gjort vi hafva beviat någon trohet i vår Herres och Mästares jenst! Och må, då vi nu återgå till våra vanliga mbetsbestyr, denne Herre gifva oss kraft till fortatt, till aldrig upphörande trohet! Herrans nåd vare med oss alla, så länge han vill, att vi skola vara hans tjenare på jorden. Då jag här ser den man närvarande, som anmär er vår kyrkas angelägenheter inför landets koung, hvilken tillika är vår kyrkas högste jordiske styresman, kan jag icke underlåta att å mötets gnar uttala ett ord till honom. Mötet har ej baft tillfälle att för konungen betyga sin vördnad och tillgifvenhet. Anmäl den, br statsråd, i vårt ställe, säg konungen, att mötet försökt att på bästa sätt fullgöra, hvad som varit konungens syfte och önskan, då ban sammankallade detsamma, och försäkra tillika H. M., att såsom mötets medlemmer redligt och troget frukta Gud och nitälska för kyrkan, så ära de ock konungen och bedja Gud om riklig välsignelse öfver konungen, hans hus och fäderneslandet. Derjemte anhålla vi att för eder sjelf, hr statsråd, få uttala vår oskrymtade tacksamhet så väl för det vänliga och oförtröttade deltagande, hvarmed I följt mötets förhandlingar, som ock för den omvårdnad I skänken vår kyrkas och vår skolas angelägenheter. Från ålder hafva i vårt fådernesland de tvenne angifna stora, maktpåliggande, jag kan väl säga heliga kretsarne lupit inom hvarandra och kring samma centrum. be göra det ännu. Det torde vara godt, att de så göra. Och så länge de det göra, ligger makt deruppå, att de båda med lika aktning, lika kärlek omfattas. AttI, hrstatsråd, låten denna likhet i aktning och kärlek dem tillkomma, det är vår glada förvissning, och derför bedja vi att till eder få uttala vår varma tacksamhet, hvarjemte mötets alla medlemmar bedja att i eder vänskap ock välvilja få vara inneslutna. Mötet har sett sig nästan oafbrutet omgifvet af ett stort och aktningsvärdt publikum, som åt förhandlingarne skänkt en, såsom vi hoppas, välvillig uppmärksamhet. Detta har för mötet varit glädNRA och det uttrycker derför sin förbindliga erkänsla. Jag kan icke tystna, utan att hafva sagt ett ord till tack åt den man, fom varit mötets sekreterare. Jag tror mig veta, att han endast af vänskap för mig åtagit sig detta vid ett temligen strängt sys selsatt möte icke lätta åliggande. Han har full gjort det, såsom han tiliförene fullgjort liknandd uppdrag, med en skicklighet och oförtrutenhet som vunnit allas erkännande. Mottage han derför mötets och dess ordförandes uppriktiga tacksägelse — Samma tacksägelse förtjena ock de män, son under sekreteraren arbetat i mötets kansli. Jag bör den å mötets och egna vägnar uttala. Och nu, mine högtärade herrar, om å eder sidå intet är att andraga, kunna vi åtskiljas. Vi görs det med bön och lof. Statsrådet Carlson framträdde derefter oc! tillkännagaf, att han för några ögonblick sedan från Kristiania mottagit ett telegram frår H. M:t konungen, hvilket anbefallde honon att till mötet framföra högstdensammes konungsliga helsning, samt fö an att H M:t skulle åt föremålen för mötets förhand lingar egna sin synnerliga uppmärksamhet H. M:t försäkrade för öfrigt mötets med jemmar om sin bevågenhet. Biskop Bring frambar derefter mötets tack. samhet till hr erkebiskopen i ett hjertligt oci flärdfritt tal. Bland den myckna välsignelse sade tal., mötet haft att glädja sig åt, vor en af de förnämsta, att hr erkebiskopen kun nat så oaflåtligen egna sin ledning åt mötet förhandlingar. Den karakter af fridsamhe och försovlighet dessa förhandlingar egt, had till en högst väsentlig grad härflutit från de kärleksfulla och visa sätt, hvarpå ord den ledt öfverläggningarne. Tal. hembar ven ordföranden mötets tacksamhet för al hans omsorg och kärlek, äfvensom för de varma och faderliga ord, bvarmed mötet blif: vit öppnadt och slutadt. . Till sist läste erkebiskopen välsignelsen, oc mötets medlemmar uppstämde psalmversen Herre signe du och råde,, hvarpå erkebisko pen förklarade det första allmänna svensk kyrkomötet afslutadt. Erkebiskopen lemnad härefter ordförandestolen och begaf sig ti ledamöternas platser, skakande handen ti afsked med samtliga de tillstädesvarande hvilka sedermera inbördes togo afsked a hvarandra och efter hand åtskildes. Utnämniag. K. M:t har i går förord nat kommendörkaptenen B. IL. Ulrich at tillsvidare bestrida guvernörsoch justitiarie I embetet i kolonien S:t Barthelemy. — Den nya föreningsakten. K. M Ihar den 12 sistlidne September i samman satt svenskt och norskt statsråd beslutit a vn Ach All Camunne pilee