Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

tade derefter på den lilla klockan på kamin frisen. Var hennes man längre ute än ha brukade? — var hon orolig öfver hans ute blifvånde? Men detta var onödigt — e dörr öppnades, och Dora såg honom komm: in. Han gick fram till sin hustru och ky ste henne. Hon tog af honom hans hat och hans böcker, förmådde honom att sitt ped i sin stol och gick och hemtade ett gla vin åt honom. Ja, man kan vara fattig, men ändå lycklig, tänkte Dora, i det hon vände sig bort frå denna lilla busliga scen; men jag kunde bj lycklig, äfven utan att gifta mig med honom eiler om vi inte blefve gilta förr än vi vor lika gamla som den der stackars språklära ren och hans hustru. Det skulle verklige vara eget att gifta sig när man vore öfve fyrtio år, och dock vet jag, att jag kund 11 lycklig äfven då — mycket lycklig! Han bår skulle då vara grått, och mitt skulle äf ven börja gråna. Jag skulle vara e gammal, urblekt flicka, en sådan en om hvilke folket säger: Hon måste ha sett bra u då hon var tjugu år. Och Eva skulle di vara en ung fru med barn i sitt hem — men jag skulle ändå känna mig lycklig — mycket lycklig. Och så skulle vi ha en lite förmögenhet, inte mycket, men så att v kunde lefva tarfligt, och så ett litet hus när Dublin; och han skulle vara ute hela dage och komma hem till mig om aftonen, lite trött måhända, men nöjd och glad. —Dora skulle han säga, då vi sutto tillsamman vid kaminen, xkommer du ihåg då vi vor unga? Du hade ett glänsande hår och änn mera glänsande ögon och ett blomstrand ansigte, och nu är alltsammans borta. — och så skulle jag svara: Du skulle ha kom mit tidigare, så skulle du ha fått det met — Öth hvad sku!le han väl då svara?