Aftonbladet – 6 oktober 1868, sida 3

a den. Correoso proklamerade sig sjelf til ; provisorisk president och bildade ett till er 1 del af färgade bestående kabinett. Eyrkomötet. — 1). Fredagens aftonsammanträde. z Om tillåtelse att få begagna 1695 års psalmbok. Föredrogs utskottsbetänkandet n:r 30 med anledning af hr Edens motion om tillåtelse att begagna 1695 års psalmbok. Utskottet hade i afser l ende härpå hemställt, att då 1819 års psalmbok n licke blifvit församlingarne påtvingad, utan genom . I församlingsbeslut i hvarje särskild församling påk I förd; då det ej kan anses främjande för den . mensamma uppbyggelsen, att vid offentlig gudsI tjenst några medlemmar af församlingen sjunga lutur en, andra utur en annan psalmbok, och då 1 I slutligen en återgång från den nya till den gamla a I psalmboken ej kan vara önskvärd, att motionen ej till någon åtgärd måtte föranleda. Efter en kort diskussion, hvari biskop Beckman, hrr Nordström, Edön och Wideza samt dr SandI berg deltogo, godkändes betänkandet. Härefter föredrogs betänkandet n:r 31, med anI ledning af väckta motioner, beträffande embetsleder i allmänhet och presteden isynnerhet. Motio, närer voro: dr Sondån, som föreslagit, att trooch huldhetsed ej må ånyo affurdras den som sådan led aflagt; att den som aflagt embetsoch tjensteVled ej må anses förbunden att sådan ed ånyo afllägga efter befordran till embete eller tjenst med I enahanda eller likartade pligter som dem han , I förut fullgjort; samt att alla föreskrifter om embetsintygs edeliga bestyrkande må upphäfvas; dr Strömberg, som hemställt om en sådan ändring i kyrkolagens 22 och 23 kap. att presteden må i I möjligaste måtto blifva förenklad och förkortad samt att ingen prest, vid tillträde till eller om, byte af församlingstjenst, må åläggas förnyad edIgång; hr Rydberg — som med anförande af bevis ur de symboliska böckerna för dessas underordI nade ställning i förhållande till den Heliga skrift Jjemte påpekande af omöjligheten af vetenskaplig forskning och inre utveckling, i förening med an I dra olägenheter, som skulle drabba kyrkan ifall bekännelseskrifternas auktoritet såsom ofelbar sattes bredvid skriftens, och alla de förras detaljT bestämmelser ansåges såsom ovilkorligt giltiga, liksom af den intolerans och tvedrägt, som skulle följa af en missuppfattning i den nämnda riktningen af den genom embets:eden på de symboliska böckerna fåtagna förbindelse; samt under yttrande af tvifvelsmål om edens kristlighet och hänvisande på att för en man af heder och samvete ett löfte, som ej har edens form, dock borde vara lika bindande som eden sjelf — föreslagit, att alla eder, som i kyrkolagen föreskrifvas på de symboliska böckerna, må afskaffas och ersättas med Jöften så formulerade, att den Heliga skrifts uteslutande auktoritet i kristliga trosfrågor samt de symboliska böckernas underordnade ställning under denna auktoritet tydligt framhållas; samt slutligen grefve Stackelberg, hvilken hemställt, att såväl den nuvårande presteden som all presternas upprepade edgång måtte borttagas och ersättas af ett en gång för alla gällande löfte i den treenige Gudens namn, Utskottet, som i afseende på embetseden i allmänhet ansett frågan härom ej tillhöra kyrkliga mål och kyrkomötets behandling, hade hemställt, att dr Sondens motion ej till någon åtgärd måtte föranleda; vidare yttrar utskottet, att såvidt utskottet kan finna, utgör en ed intet annat än ett löfte, afgifvet med åberopande af Gud såsom vittne; att ett löfte af hvarje samvetsgrann menniska betraktas och erkännes vara tillika inför Gud afgifvet äfven om hans namn vid dess afläggande ej uttryckligen nämnes, och då härtill kommer, att utskottet ej kan betrakta de vid prestedens slut förekommande bekräftelseorden annorlunda än som en uttryckt önskan och åkallan af Guds bistånd till det aflagda löftets obrottsliga hållande, så kan utskottet ej finna skäl till det i hr Rydbergs och grefve Stackelbergs motioner föreslagna utbytet af ed mot så kalladt löfte och hemställer derföre, att nämnda motioner ej må af kyrkomötet bifalfas, liksom hr Rydbergs motion om de symboliska böckernas bestämda underordnande under den l: Heliga skrift, anförande utskottet i afseende här-: på, att, enligt dess förmenande, utgör befintligheten af en trosbekännelse ett nödvändigt vilkor så väl för en kyrkas tillvaro såsom ett helt eller en enhet af dess medlemmar, som för dess karakter: af en viss, från andra och med densamma olika trossamfund särskildt, och icke mindre är det, enligt utskottets tanke, för dess fortvaro i nämnda egenskaper en oundgänglig fordran, att dess lärare äro förbundna att undervisa enligt den kyrkas trosbekännelse, inom hvilken de äro tillsatta ! att i nyssnämnda egenskap vara verksamma; till-läggande utskottet, att detsamma med fullkomligt erkännande af de symboliska böckernas underördnade ställning såsom trosauktoritet till den Heliga skrift, samt utan att neka det ju ännu starkare uttryck för betecknande af nämnda förhållande mellan den Heliga skrift och de symboliska böckerna än de i presteden befintliga kunna användas, likväl ej kan finna, att de sistnämnda lida af någon tvetydighet eller obestämdhet i förevarande hänseende, hvaraf möjliga missförstånd skäligen kunna förklaras eller ursäktas. Deremot hade utskottet tillstyrkt, att kyrkomötet måtte besluta till K. M:t ingå med framställning derom: att ett nytt formulär till presteden måtte blifva utarbetadt på sådant sätt, att denna ed lämpligen förkortas och från densamma uteslates allt annat än hvad som utgör allmänt uttryck af det bufvudsakliga och väsentliga i föremålet och uppgiften för prestens verksamhet såsom sådan; samt att prest efter vid inträde i prestembetet en gång aflagd prested, ej vid tillträdet eller ombyte af församiingstjenst må åläggas ny vågång. Reservationer äro betänkandet bifogade af dr Saudberg, som deri afgifvit formulär för ny prested; af rädman Björck, som i en utförlig reservation framhållit behöfligheten deraf, att i presteden klart och tydligt måtte utsägas, att de symboliska böckerna äro underordnade den Heliga skrift, samt af hr Ribbing, som yrkat att slutorden: Så saunt mig Gud hjelpe till lif och själ måtte ur eden helt och hållet bortfalla eller ersättas med en bön om anropande af Guds bistånd. Härom uppstod en långvarig och liflig debatt, hvarför vi här nedan i korthet redogöra. Diskussionen öppnades af hr Rydberg, hvilken åberopade sin motion och fästade uppmärksamheten å, att densamma omfattade tvenne momenter. Det första innehölle en önskan, att alla eder, som i kyrkolagen föreskrifvas på de symboliska böckerna, borde försvinna och ersättas med löften, så formulerade att dessa öfverensstämde med den Heliga Skrift. Utskottet hade i denna del afstyrkt motionen af det skäl, att utskottet lika med motionären ansåg eden ej vara annat än ett löfte, afgifvet inför Gud. Efter denna förklaring förefanns ingen väsentlig skilnad mellan motionärens och utskottets uppfattning om edens inre betydelse, utan endast en yttre formel, men denna vore dock egnad att ingifva betänkligheter, utvecklande tal. närmare hvari dessa bestodo, erinrande bland annat, att våra religiösa urkunder föredrogo sådana löften framför eden, som för öfrigt enligt tal. åsigt bidrog att befordra en oredlig uppfattning, då den vore liksom ett pactum turpe mellan Gud och menniskan, hvilken genom eden satte sin själ i ant. Då tal. emellertid ej ansåg sig hafva någon förhoppning, att hans motion i denna del skulle af mötet godkännas, inskränkte han sie till att DR kb oo KRM BI 0 Ko tt 01 ke tt At VR REA