Aftonbladet – 5 oktober 1868, sida 3

UTRIKES, FRANKRIKE. I tidningen La Libertå för den 2 dennes läses följande: Man påstår, men vi upprepa detta rykte med allt förbehåll, att franska regeringer icke synnerligen gerna skulle se förverkligandet af en iberisk union, för hvilken Prim och Olozaga sägas vara de varmaste representanter. A andra sidan beskyller man j några regeringskretsar i Paris temligen öppet kabinettet i Lissabon att ha gynnat de revolutionäre spaniorernes företag för att bana väg till tronen för hertigen af Montpensier. I alla händelser har man på de senare dagarne kunnat förvissa sig om ett märkbart kyligare förhållande mellan kabinettet i Tuilerierna och den portugisiska regeringen. Denna sistnämnda hade skickat en finansagent, hr Brito, till Paris för att med Societe generale underhandla om ett lån på 8,000,000 francs. Konventioden var färdig, och den portugisiska finansmannen hade förbundit sig att vara till tjenst med ettnytt vigtigare lån än det första, hvilket han uppgaf skola helt snart upptagas. Men när man ömsesidigt skulle underteckna det ifrågavande dokumentet, infann sig en tjensteman i utrikesministören på Societ6 generales byrå och förklarade, att regeringen skulle illa upptaga, om affären med Portugal uppgjordes. Fåfängt begärde portugisiska ministern i Paris hr Paiva förklaringar i utrikes ministeren, för att få veta skälet till denna inblandning; det enda han kunde utröna var, att hr de Moustier var frånvarande, och allt gaf anledning att förmoda, att man iutrikesdepartementet hade i denna sak handlat efter order, som enkom ingått med telegraf från Biarritz. SPANIEN. Den proklamation, gom cheferna för den revolutionära rörelsen utfärdade från Cadix den 19 September, var af följande innehåll: Spaniorer! Staden Cadix, hvilken tillika med hela provinsen, med marinen, som ligger till ankars i denna hamn, och hela marindepartemenset på Caraca befinner sig under vapen, förklarar högtidligt att hon vägrar lydnad åt den regering, som residerar i Madrid. Säker som hon är om redligt bistånd af alla medborgare som icke förlorat hvarje känsla af värdighet, är hon besluten att icke nedlägga vapen förrän nationen återvunnit sin suveränitet, tillkännagifvit sin vilja och bringat den till verkställighet. Finnes det någon spanior så främmande för sitt lands olycka, att han frågar oss om orsakerna till en så allvarsam tilldragelse? Om vi anställde en djupgående undersökning rörande de kränkningar vi lidit, skulle det vara svårare för oss att i verldens och historiens ögon rättfärdiga det lugn, hvarmed vi fördragit dem, Må det ytterliga beslut, hvarigenom vi vilja undfly lem. Må hvar och en draga sig till minnes, och I skolen alla taga till vapen. Grundlagen trampad under fötterna, snarare förvandlad till en fälla än till medborgarens försvar; omröstningen förfalskad genom hotelser och bestickningar; den individuella rätten icke mer beroende af den allmänna rätten, men af en eller annan auktoritets oansvariga vilja ; municipalitetet upplöst; administrationen och finanserna öfverlastande sig med osedlighet och uppgäld; den allmänna undervisningen tyranniserad, pressen stum, och denna allmänna tystnad endast afbruten af de ofta upprepade underrättelserna om nya improviserade rikedomar, om nya affärer, om nya kungliga påbud, som på ett svekfullt sätt riktas mot den allmänna skattkammaren; Castiliens äretitlar så vansinnigt bortslösade och det höga pris ändtligen, till hvilket de ha erhållits; köpenskapen med oordningen och lasten, sådant är Spanien nu. Spaniorer, hvilken vågar utropa: Detta skall alltid fortfara! Nej, detta skall icke ske; det är nog med skandaler! Från dessa murar, alltid trogna mot vår frihet och vårt oberoende, lemnande åsido hvarje partiintresse och endast fästande oss vid det allmännas. väl, kalla vi er alla att dela äran af dess förverkligande. Vår tappra marin, som alltid förblifvit främmande r våra inre misshälligheter, bevisar genom att jja det första larmropet tydligt nog, att det icke är ett parti som beklagar sig, men att dessa ro utgå från sjelfva hjertat af fäderneslandet. Vi vilja icke blott bestämma de politiska lägrens sränser vårt företag är större och enklare än så: vi kämpa för tillvaron och hedern. Vi vilja att en gemensam ponmdenhet, upprättad för alla, respekteras af alla; vi vilja att den, som har till uppdrag att iskttaga konstitutionen, icke är dess oförsonlige fiende. Vi big an att de motiver, som inverka på de vigtigaste beslut, äro sådana, att vi med hög röst kunna nämna dem inför våra mödrar, våra hustrur och våra döttrar; vi vilja lefva hederns och frihetens lif. . ; Vi vilja att en provisorisk regering, som representerar alla landets krafter, betryggar ordningen I och att den allmänna omröstningen uppreser