Aftonbladet – 5 oktober 1868, sida 3

Mosebacke. För omkring 20 år tillbaka fanns ofvanom Lilla Glasbruksgatan på Söder en backe, ful och skräig, sådan den stått der i många år; men man hade så småningom vänt sig vid den anblicken och tänkte sig ej något bättre. Först i början af 1850talet fick denna plats ett bättre utseende och började efter den tiden, oaktadt sitt aflägsna läge, Dlifva allt mera besökt. I stället för den fula backen i södra bergen, der fordom Moses väderqvarn hade sin plats, och efter hvilken backen tvifvelsutan erhållit sitt namn, uppstod snart ett omtyckt och gerna besökt förlustelseställe, Mosebacke, omskapadt, putsadt och bebygdt af den från 1840-talet bekante C. A. Wallman, han som genom sina lustfärder till Norsborg och Skärholmen med flera ställen pumpade landtluft i Stockholmsborna, hvilka den tiden, i brist på vattenledning och hvarjehanda ventilationer, i mängd omfattade de af hr Wallman arrangerade uppfriskande utflykterna åt Mälarestränderna. Den herrliga utsigt Mosebacke erbjuder har åtminstone inom vår vackra hufvudstad ej sin make, och Georg Scheutz säger sannt härom i sitt Illustreradt StocKholm, då han yttrar, att en enda blick öfverfar allt, estetiskt ordnadt söm till ett konst