Aftonbladet – 5 oktober 1868, sida 3

bra bu ; 2 pf tänkande litt. B., angående utbytande af fjerde kaitlet i nuvarande kyrkohandbok: Huru förhållas bör, då ungdomen första fången skall begå Herrang heliga nattvard, mot handboksförslagets fjerde kapitel, — och tillfälliga utskottets utlåtande n:r 2, med förslag att sedan ungdomen hos kyrkoherden i församlingen eller efter anmälan hos honom — hos annan prestman bekommit den undervisning, som bör föregå den första nattvardsgången, den väl må vara förbunden att offentligt förhör undergå i kristendomens hbufvudstycken, men: att sjelfva konfirmationen må från förhöret skiljas samt deltagande deri åt ungdomens fria val öfverlemnas. Emot detta sistnämnda förslag hade biskop Björling reserverat sig, yrkande afslag å detsamma. Hr Odencrantz, som väckt motion i ämnet, yttrade att ett tvång verkligen i detta afseende förefunnes och anförde såsom bevis derpå dels den allmänna meningen i landet och dels handbokens föreskrift att konfirmationen bör och skall ske. Man bade invändt att tvång icke funnes. Vore detta sannt, så skulle det ligga i barnens fria val att underkasta sig eller undandraga sig inhemtanIdet af nattvardsundervisningen. Men denna undervisning hvarken vore eller borde vara frivillig i likbet med konfirmationen. Framställde ett förIslag om att ett särskildt förhör borde anställas omedelbart före sjelfva konfirmationen med dem, som beslutit sig för att undergå densamma. Prosten Anderssom var öfvertygad att deg af motionären afsedda konfirmationstvång icke funnes. Nattvardens missbruk kunde icke förneTkas, men berodde på helt andra orsaker än konHHirmationstvång. Ett sådant funnes endast i ett hänseende, nemligen för dem som skola ingå äktenskap. Konfirmationstvånget låge i tvånget till konfirmationsundervisningen, hvilken äfven motionären velat bibehålla. Men att undervisningen icke ovilkorligen tvingar till konfirmationen visas deraf, att icke alla som erhållit denna undervisning tillåtas deltaga i konfirmationen. Tal. ansåg att i derna punkt herrskar den allra största frihet. Och ont större frihet skulle behöfvas än nu, så skulle tal. vilja, att förhöret icke blefve offentligt; ty just i dess offentlighet låge tvånget, enär det kunde antagas att högst få barn som undergått detsamma skulle vilja ådraga sig det uppseende ett -uteblifvande från konfirmationen derefter ofelbart komme att väcka. Motionen vore ett bemödande att i det synliga göra en skilnad mellan den synliga, och osynliga kyrkan, men tal. trodåe, att detta föröfrigt fruktlösa försök icke skulle förbättra det andliga tillståndet i församlingarne. Yrkade bifall till biskop Björlings förslag. Biskop Amnerstedt förnekade att tvång funnes för någon att infinna sig vid konfirmationen. De, som fått undervisning och vilja blifva af den heliga nattvarden delaktiga, åläggas att inför församlingen aflägga sins löften, och detta vore väl icke för mycket begäråt Har deremot ett barn samvetsbetånkligheter vid att begå Herrans hel. nattvard, så lärer ingen a underlåta att afråda derifrån, såsom ock tal. kände fall, der barn uteblifvit från konfirmationen till följd af dylika betänkligheter. Yrkade bifall till reservationen. Biskop Butseh ansåg föreskrifterna i 4 kap. af handboken vara gjorda under förutsättning af barnens fria sjelfbestämningsrätt; kunnande således samma föreskrifter icke åberopas såsom bevis på konfirmationens tvång. Hvad beträffade det för konfirmationen nödvändiga förhöret, så kunde tal. så mycket mindre finna någonting mot konfir mationshandlingen stridande, deri, att det förrättades några dagar före densamma, som detta sätt på många ställen redan nu praktiserades, och det nya handboksformuläret medgifver detsamma iundantagsfall. Och då nu klagan föres deröfver att förhöret och konfirmationen äro förenade, samt deras skiljande skulle lända till fördel för förhöret, hade utskottet tillstyrkt detsamma. Biskop Amjow höll deremot före, att förhöret vore konfirmationens vigtigaste del och det derefter ande ingenting annat än afläggande af den bekännelse, som hvarje sonn medlem af kyrkan borde vara beredd att när som helst kunna afgifva. Undervisningen borde vara obligatorisk på det barnen icke måtte blifva frestade att i strid mot itt eget bästa undandraga sig densamma. Deraf UJ igatoriskt, enär presten väl derförutan känner barnens kunskaper. Tal. anmärkte ett felvid konfirmationens yttre anordning, bestående deri, att den har en stor benägenhet att bli en pompös ceremoni, som uppmanar till fåfänga och en känslosam religiositet: Yrkade bifall till handboksförslagets 4:de kap. med borttagande af den föreskriften, att barnen nästa söndagen efter konfirmationen skola begå nattvarden, enär de vid konfirmationen såsom fullmyndiga förklarade, vä måtte kunna få sjelfva bestämma tiden derför D:r Fallenius framställde ett förslag gående derpå ut, att presten vid det efter undervisningens slut anställda förhör skulle gifva konfirmanderna allvarliga uppmaningar till sjelfpröfning och erinra att det nu berodde på deras eget fria val om de ville deltaga i konfirmationen eller ej. D:r Widen trodde icke att kyrkan kunde eftergifva fordran af konfirmationen för dem som skola träda i äktenskap, enär detta är en religiös inrättning för uppfostrandet i kyrkans lära af det uppväxande slägtet. Konfirmationen vore det första stadiet i den offentliga kristliga uppfostran, en kristlig bekännelse. Men då en sådan bekännelse ständigt bör ske, borde väl kyrkan ega rätt att föreskrifva, att den vid detta tillfälle bör ske. Tal. hade icke förmärkt något tvång, enär ingen genom polisåtgärder tvingas att infinna sig vid konfirmationen. Utskottets förslag att skilja förhöret och konfirmationen betecknades af tal, såsom betänkligt derför, att det kunde medföra åsigten om konfirmationen såsom ett sakrament, i likhet med den i katolska kyrkan herrskande åsigten. — Instämde i reservationen. Biskop Björck. Det vore nödvändigt att från konfirmationen utesluta alla mindre kristliga grundsatser. En af dem vore det tvång hvarom blifvit taladt. Nödvändigt vore visserligen att konfirmanderna framhålla deras fullkomliga frihet att deltaga i konfirmationen eller icke; men att på sätt utskottets förslag ifinehölle, under hela nattvardsundervisningen alltför mycket påminna lem om deras valfrihet, ansåg tal. skadligt, emedan en viss lättsinnighet deraf kunde uppstå. Undervisningen borde så bedrifvas att det alltid vore dem klart att de dock böra konfirmeras, Ansåg att det offentliga slutförhöret borde vara obligatoriskt, på det församlingen måtte erfara, att barnen erhållit undervisningen i församlingens tro. Yrkade afslag å utskottets förslag, och antagande Vf handboksförslaget, med uteslutande eller föränIring af sista stycket, en gemensam offentlig nattrardsgång, på det konfirmanderna icke må utättas för offentlig åskådning eller att allt för nycket uppröras, såsom nu sker, i det deras nerer så uppskakas genom tal hela dagen från morvon till qväll, från de och altare, att en tor del af dem, vanligen de okunnigaste och för len vigtigaste angelägenheten minst intresserade, tjutac bögljudt. D:r Sonden. I lagen funnes visserligen intet vång, men deremot funnes en tyngd af det allnänna bruket, som vore lika mycket tryckande om ett lagligt tvång. För själasörjaren funnes eremot ett tränga nemligen att nödgas pröfva, vem som skall släppas fram till konfirmationen; rån hvilket tvång talaren skulle önska att berias. Således önskade tal. att, det måtte göras ågot för både barnens och lärarnes frihet samt iträdde och förordade d:r Fallenii förslag jemte teslutning af 4:de kapitlets sista stycke. Hr Odencrantz. Sannt vore, att endast få arn hysa betänkligheter mqot konfirmationen; men nan borde väl just för deras skull göra sjelfbetämmelserätten till en verklighet. Förenade sig d:r Fallenii förslag. (Forts.) kassa Mosebacke. För omkring 20 år tillbaka fanns ofvanom Lilla rlasbruksgatan på Söder en backe, ful och skräig, sådan den stått der i många år; men man ade så småningom vänt sig vid den anblicken och änkte sig ej något bättre. Först i början af 1850ölet fick denna plats ett bättre utseende och böride efter den tiden, oaktadt sitt aflägsna läge, lifva allt mera besökt. TI stället för den fula