Aftonbladet – 5 oktober 1868, sida 2

natörer bestående dubbelqvartett, och bedsagades af fantarer och hurrarop. Derefr föreslog hr Fåhreus skålen för riksban en och särskildt för dagens betydelse. Taren redogjorde i få ord för bankens utveck-: ng under de två sekler, den nu egt bestånd; sildrade de vexlande öden, den haft att geomgå, och framhöll, huruledes Sveriges riksank numera med fullt skäl kunde räknas ör en af Europas säkraste och solidaste enninganstalter. — Efter denna skål, som racks under jubel, afsjöns en sång af den örut omnämnda dubbelqvartetten. Under middagen utfördes taffelmusik af en rkester under direktör Ringvalls anförande. Till deltagarne i festen utdelades följande f Talis Qualis författade Sång vid Svenka riksbankens 200-åriga jubileum den 4 )kt. 1868. Det fanns en tid, förutan pynt Och smink, då sveket spordes sällan, Men äran var ett gångbart mynt Hos svensken, man och man emellan, Då han sin heder ej förskref, Då det var kungsord hvad han sade, Och då man tryggt hans skuldebref Uti hans enkla handslag hade. Nog var den handen ofta tom, Men han har värnat med den näfven Sin tros och frihets rikedom Och ej blott sin, men andras äfven; Ett svärdshugg var i slika fall Hvad han grep till som bytesmedel Och gick — som klingande metall — Fullt upp mot andras bankosedel. Om denna tid, då verlden skalf, Finns det en vacker promernoria I svenskens stora kassahvalf — Hans inspirerade historia Han Jefvat allt till denna dag I folkens krets på det förvärfvet, Men han får nu ta nya tag, Om han skall brottas med förderfvet. Vill han i tidens vinst ha del, Så får han ej på anor yrka, Vår tid har sina riddarspel Och sina vittnesbörd om styrka. Hvad är en blodig panna värd Mot en, der svettens perlor lacka? Hvad gäller nu Starkodders svärd Mot slägga, yxa eller hacka? Och när vid idoghetens stig I perspektiv ens framtid ligger, När endast den en karl för sig, Som ej om eftergifter tigger; Ja, den allena lägga kan Ett vidrigt öde sig till fota, Som bär sitt trångmål som en man Och slår sig fram, för stolt att knota. Om mödan är mitt fria val, På lönen jag ej fåfängt väntar; Mitt hufvud är mitt kapital, Som jag med armarne förräntar. Tänk på vårt gamla fosterland, Det hårdt bepröfvade, men kära, Vi ha dess öde i vår hand, Dess framtids hopp, dess forntids ära! Än ha vi qvar det arf vi haft, Och bättre grundfond har ej Banken Än denna sega svenska kraft, Styrd af den svenska eftertanken. Välan! det kommer nu till pass Som underpanten på vår framtid, Hinc robur et securitas För både efterverld och samtid: