Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 3

r ) velat medgilva personiighetispricipens tTillampnmn; i hela dess utsträckning, utan inskränkt densam I ma till dem, som ha rösträtt på kyrkostämma. Detta skulle dock medföra den olägenheten att de vid de kommunala angelägenheterna allt för t öfvermäktiga bolagen och med dem främmande I trosbekännare skulle erhålla rösträtt. Reservanterna hade afsett att låta personlighetsprincipen gälla inom det område, der rösträtt till kyrkostämrna nu vore meddelad, och emedan nu tal. -trodde att detta vore det mest praktiska ville han bifalla hr Ribbings reservation. Dr Sandberg och biskop Björek uppträdde båda emot personlighetspriucipens tillämpning, den förre af det skäl att de icke löngifvande kunde mot de löngifvandes vilja sätta till prest, Iden senare emedan den snarare skulle vara till I skada än nytta för församlingens andliga behof; i yrkande. den förre bifall till, den senare afslag å utskottets förslag. ) Dr Wahrkolm instämde med biskop Flensburg både i allmänhet och särskildt derutinnan, att den förevarande frågan vore af föga vigt för kyrkan. Tal anmärkte att det funnes ett radikalt parti inom kyrkan, hvilket hade mycken benägenhet för att rifva ner och hvars högsta förderflighet bestode deri, att det arbetade hand i hand med ett kyrkofiendtligt parti, hvilket blott ville rifva ner utan att bygga upp något istället. Personlighetsprincipen hade, enligt talarens erfar; renhet, inga sympatier bland bönderna, der den åsigten vore allmän, att ju mer man skatiar desto större rösträtt borde man ock tillerkännas. Väckte förslag derom att vid den revision af kyrkolagen i allmänhet, hvilken af kyrkomötet redan blifvit hos K. M:t begärd, K. M:t äfven måtte taga denna fråga i öfvervägande. I Biskop Amjow ansåg i likhet med den föregående tal. att intet borde för närvarande beslutas i sjelfva hufvudfrågan, utan att denna borde hänskjutas till K. M:t. Tal. visade genom en utförlig bistorik, att kallelserätten i första hand ända från reformationstiden tillhört församlingen, åt hvilken samma rätt, under tidernas lopp henne fråntagen, nu torde återgifras. Skulle ett beslut nu emot talarens önskan fattas, ville han att det skulle ske enligt ett detaljeradt förslag, som upplästes, och gick ut på, att församlingen skulle uppsätta på förslag, stiftstyrelsen pröfva de föreslagnas kompetens och församlingen derefter välja. Hr Waldenström genomgick och granskade såväl af utskottet som de föregående talarne anförda skäl. Emot det påståendet att majoriteten enligt de framställda motionerna skulle kunna påtvinga minoriteten en prest, anmärktes, att detta vors vid alla val oundvikligt och vore alltid att föredraga framför det nuvarande valsättet, hvarigenom minoriteten påtvingade majoriteten själasörjare. Yrkade bifan sill hr Ribbings reservation. Hr Widen ogillade båda motionerna, emedan de ville taga ifrån stiftsstyrelsen det, som borde tillkomma henne ensamt, nemligen att bedöma presteng egenskaper för en ifrågavarande församling, och utskottets förslag, emedan detta föreslagit något ännu särare än det nuvarande, då äfven bolag erhölle rösträtt. Yrkade bifall till hr Ribbings reservation. ! Hr Lönnberg yrkade på bifall till andra kammarens i denna fråga vid sistlidne riksdag fattade beslut, af hufvudsakligt innehåll, att rösträtt borde medgifvas den, som har sådan rätt på kyrkostämman och att hvar ech en måtte hafva blott en röst. Rådman Björek uppträdde mot den af några talare framhållna allmänt kyrkliga synpunkten såsom den enda berättigade i förevarande hänseende, ådagaläggande tal., att man ovilkorligen.först och främst borde taga den enskildaförsamlingen till utgångspunkt. Visserligen kunde ett dåligt vall. af en dålig församling icke förebyggas, men sådant L ; 1 borde med den stigandg upplysningen blifva allt sällsyntare. Dessutom borde man tillerkänna församlingen full valrätt, då hon finge bära ansvaret och följderna. Myndigheterna borde i detta fall kunna lugnt två sina händer, när de pröfvat deras kunskaper och uppförande som kunde komma ifråga. Hvad personlighetsprincipen beträffade, så hade ingen enda talare försökt att bestrida dess rättmätighet, endast klandrat att den blifvit till hela sin utsträckning tillämpad. Tal. skulle vissexligen icke haft något emot, om åfven fattighjonet kunnat tillerkännas rösträtt, men då detta icke kunde ifrågasättas, enär man äfven måste taga hänsyn till den menskliga svagheten, så nöjde han sig med att yrka bifall till sin reservation. Biskop Sfrimg tyckte sig af de vidt skiljaktiga åsigter och yrkanden, som under diskussionen blifvit framställda, finna stöd för den åsigten, att frågan vore för litet utredd; hvadan tal. instämde i det förut gjorda yrkandet att för närvarande inskränka sig till begäran hos K. M:t om frågans pröfning i sammanhang med ifrågasatt revision af de presterliga befordringslagarne i allmänhet. Såsom grundval för rösträtten borde hvarken läggas mer eller mindre abstrakta rättigheter, endast bestämrhelser som, såvidt möjligt vore, betryggade ett godt val, ej heller den kommunala lagstiftningen, hvilken enligt all sannolikhet snart komme att ändras. Vidare motsatte sig tal. på det bestämdaste det af motionärerna framällda yrkandet, att initiativet skulle tillerkännas rgamlingarne, emedan man dermed bortkastade det nuvarande med det myckna goda deri, hvilket icke förtjenade ett sådant öde. Den presterliga ansökningsoch förslagsrästen borde bibehållas, hufvudsakligen på det hvarje prest åtminstone någon gång måtte komma i fråga att vinna befordran, emedan genom öfverlemnande af initiativet åt församlingen, det blott allt för lätt kunde hända, att en lärd och skicklig prest, som saknade förmåga att göra sig omtyckt, kanske icke ens blefve satt i tillfälle att någonsin aflägga prof. Framställde ett formligt förslag i det af dr Wahrholm m. fl. äfvensom tal. sjelf här ofvan antydda Bytte. Enär flere talare anmält sig och tiden var långt framskriden på eftermiddagen, beslöts på ordföandens proposition att afbryta öfverläggningen. Vid ärendets på aftonen fortsatta och afslutade behandling, framställdes utom de 10 förslag, som på förmiddagen blifvit väckta, icke mindre än 4 förslag, nemligen af biskoparne Hultman, Genberg och Beckman samt af grefve Hamilton, och dessutom af professor Malmström ett tillägg till biskop Genbergs förslag. Före de många voteringarne, 10 till antalet, som voro en följd af den ängd i denna fråga afgifva förslag, antogs. till proposition i hufvudvoteringen biskop Brings ofvanantydda förslag. Genom åtskilliga voteringar utsågs slutligen biskop Genbergs förslag till kontraproposition, hvilket förslag i den nionde voteringen också blef det segrande. Nämnde förslag var af följande lydelse: att mötet med afslag å utskottets betänkande måtte till K. M:t aflåta en skrifvelse, hvari, med afseende på riktningen af detta förslag, följande bestämmelse skulle uttalas: att mötet, som anser församlingen böra ega större inflytande vid prestval och att den olägenhet, som i detta afseende hittills förefunnits, bör undanrödjas, hos K. M:t gör hemställan om att K. M:t, i sammanhang med redan väckta förslag om revision af de presterliga befordringslagarne, måtte låta utarbeta förslag, att i grundlagsenlig ordning behandlas, till lagförändringar i ofvanberördas ftniog. Sedan detta förslag genom votering me 30 röster mot 20 blifvit mötets beslut, anställdes den sista voteringen om huruvida det af prof. Malmström föreslagna tillägg äfven skulle antagas och bifölls detta med 26 röster mot 25. Nämnda tillgg innehöll, att, intilldess sådant kunde ske, i afseende å konsistoriella pastorat af första klassen, uteslutande lärdomsmeriter må göra sig gällande, men, beträffande andra och tredje klassens pastorater, en väl vitsordad verksamhet. Emot detta beslut anmälde dr Falck sin reservation. p f ne hr mum Hr srt Snr OK O 2 mp få ON AL FE AJ fr FT kr Jä ft fd Jb BD kn I RN BN FD a fö At HS Pr Gårdagens förmiddagssammanträde. Ifrågasatt förändring af kyrkohandboken. Främst på föredragningslistan stod de presterliga ledamöternas betänkande, litt. B., i anledning a K. M:ts nåd. skrifvelse ang. det af utsedda ko-ld miterade uppgjorda förslag till ny redaktion af kyrkohandboken, äfvensom med anledning af åtskilli handboksfrågan väckta motioner. På förnn mätot att YnNALSkiutta