Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 3

Kyrkomötet. Torsdagens sålimänträden. Diskussion rörande presterlig-befordran öch tillsättande af presterliga tjenster. Tillfälliga utskottet n:r 1 hade afstyrkt bifall till åtskilliga i detta ämne väckta motioner, och jelt framställt ett förslag, för hvilket äfvensom för reservationetna ytförlig redogörelse blifvit lemnad i denna tidning sistlidne torsdag, och till hvilken redogörelse vi hänvisa. Den öfver denna fråga förda diskussion blef troligen den längsta, göm hittills uider mötet förekommit, enär den upptog båda saininanttädena nämnda dag. Den börjades af Dr Strömberg med en närmare titveskling af det förslag talarens motion innehöll, och hvilket finnes återgifvet i denna tidning sistl. torsdag. Tal. hade med sitt förslag afsett först och främst enhet mellan de olika församlingarne i fråga om tillsättandet af deras själasörjare; vidare den församlingen med rätta tillkommande andel i tillsättningsrätten och ytterligare en rättvisare röstgrund än för närvarande. De vådor, som dervid kunde fruktas dels af församlingens allt för stora makt, dels af personlighetsprincipen, hade talaren sökt undvika, den förra genom att lemna afgörahde åt kyrkorådet, den senare genom att ber Senna 3 pluralitet såsom erforderlig för ett gilt tigt val. Hr O. B. Olsson sökte att bemöta åtskilliga, möt grundsatserna i hans motion, af utskottet anförda yttranden och yrkade på bifall till hr Björcks reservation. Biskop Flensburg ansåg denna fråga icke vara en kyrklig vitalfråga. Visserligen vore den vigtig för den enskilda församlingen, men frågan gällde härvidlag icke så mycket detta, som icke mycket mer kyrkan i dess helhet. Och ur denna synpunkt komme förhållandet, äfven med utskottets förslag, att bli ungefär enabanda som nu. Ty stiftsstyrelsen måste alltid använda de prester, som icke kunde vinna befordran, och således komme alltid församlingarne inom ett stift att bli betjenade af alldeles samma prestmön, hvilket förslag än måtte antagas. Tal. visste ganska väl, att han i detta afseende befunne sig i rak strid mot den allmänna opinionens strömning, men kunde icke annat än vidhålla och förfäkta sin åsigt. För alt visa, att församlingarne sjelfva icke kunna förrätta det för deras behof mest passande val, erinrade tal. att en i laster försjunken fö samling helst skulle välja en lärare, som hade öfverseende med deras synder, och att en församling med separatistiska tendenser helst skulle välja en lärare, som gillade denna riktning. Nu behöfde dock dessa församlingar lärare af alldeles motsatt beskaffenhet, och som stiftsstyrelsen i allmänhet vore mest kompetent att. bedöma hvem som bäst passade för hvarje församlings audliga behof, så borde denna myndighet samverka wed församlingen för ernående af ett tillfredsställande resultat i detta hänseende. — Föröfrigt trodde tal., att en tillfredgställande författning rörande denna fråga icke kunde vinnas genom flera motioner utan endast genom en allmän revision af de kyrkliga lagarne och författningarne. — Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr v. Geijer fann ingen af motionerna tilllande i afseende på förslagsrätten, ren mot sitt bifall! till hr O. B. Olssons mott rösträtt borde tillkomma gaf de tion i fråga derom hvar och en på kyrkostämmsa röstberättigad, Tal, framställde ett förslag, som i det närmaste syntes t öfverensst a med utskottets.