Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

la fa Lang OA UTEN: AULAN BR up I BEIxlögg. a ANA, slikadån karakter söm Kalphesk, in mycket äldre; en mycket börherad man, men J vacker göbbe, åock en grånad syndare,,i präkt en I körtyra — hr Joh. Plattner, messingsarbetare le) Kramsach. id Herodes, en jovialisk man,, som föga bekyt ill rar sig om Gud och religionen, ;sem seriig left och låter lefva, on godmodig ståtlig man, har den grannazte kostymen bland alla — I m I Jacob Ludi, smedsmästare i Brixlegg. ni Joseph af Arimathia och Nikodemus, två oskil ts) aktiga vänner. den förstnämnde liten och rörlig den sedbare en beslutsain, storväxt, vördig herre n—, hr Andreas Madersbacher, maskinist i Brixleg, och hr Joseph Einberger, jordegare i Voldepp. Claudia, Pilati gemål, kärleksfullt honom til tt I gifven, uppträder tillika såsom Veronica; hon ha hl nästan ingenting annat att göra än tvaga Kris fötter, men det gör hon i mycket graviöan stål ningar, — fru Rorina Huminel, iåssimedshustru Brixlegg. . Cassws Longinus, en ärlig soldatnatur, en dug tig karl — hr Florian Lamberger, son till post budet i Brixlegg. Lucius, en oklar person, som föraktar judarne v -T IR n8nN f)— hr Joh. Haller, spiksmed i Brix e Moloch, en afsk d trenbiska t Judas, en giftig orm, — hr Mich. klockaren i Brixlegg. Förste Presten, själsförvandt med Moloch, if rigt sysslande, — br Jac. Moser, bondson i Brix egg. Förste Rabbi, också en dålig man — hr Aloi Haag, arbetare vid glasfabriken i Kramsach, Simon af Cyrene, en (onipsleg boade, spelar der jemte Simon den Spetelskes roll — hr Geor; i j Hummel, låssmed i Brixlegg. 1, Det Höga Rådet, bestående af 20—30 personer d Två Schackrare. Soldater. Folk. Orten för handlingen: Jerusalem, 33 år efte: Kristi födelse. jas kl. 9 f. m., slutas kl. 5 e. m. Vid mid dagstiden blir halfannan timmes uppehåll, till re kreation för publiken. Början tillkännagifves med musik och kanon skott. Till talrikt besök inbjuder ödmjukligen Teatersällskapet. ) Så skulle det korrekta programmet se ut, -Iredigeradt dels efter de stora plakat, som, Iman under resan genom Tyrolen ser uppklistrade öfverallt på husknutarne, dels efter uppgifterna af den andlige teaterkritikern i S:t Florian, utan något tillägg at min egen uppfinning. Vi återvända nu till teaterbyggnaden; den är 78 alnar läng, öfver 27 alnar bred ceh 18 alnar hög; salongen är omkring 48 alnar lång; scenen således omkring 30 alnar dj och vår vägvisare från S:t Florian föl r, att denna djuplek täflar med de största teatrars i verlden. Salongen har fyra olika biljettpriser; alla platser äro upptagna af bondfolk, mest qvinnor, man ser en och annan prest, någon turist o. s. Vv. man sätter sig hur det faller sig, ty inga numererade platser finnas. — Publiken generar. sig icke, den tager fram sina medförda matknyten och ter med frisk aptit, bakom mig dricka åtta bondhustrur öl ur samma glas, snapsar klunkas ur små pluntor och s. k. tyrolervin ur långhalsiga buteljer, och sedan befinner publiken sig ytterst belåten och mottaglig för alla intryck. Klockan är snart 9. Plötsligt smäller ett skott, ett tecken till att det från Bozen till Innspruck gående lusttåget har aflemnat sina passagerare. — Strax derpå höras toner af musik. Hvad är detta? Allt närmare teatern klingar den profana melodien: Hör jag rätt? ... Du hast die schönsten Augen... Du hast mich zu Grunde gerichtet, Mein Liebchen, was willst du noch mehr? Melodien till den gudlöse Henrik Heines sinnliga sång! Ar det inledning till betraktelsen och uppbyggelsen,? På högra sidan om mig öppnas dörren och teaterorkestern marscherar in och placerar sig mellan scenen och första bänkraden, den proberar instrumenterna och några ögonblick derefter uppstämmer den — hvilket spetakel! — ouvertyren till Den Stumma,! Jag har mycket svårt att hålla mig allvarsam r den heliga Fenella kanoniserad, har gubben Auber trädt in bland kyrkokomponisterna? Jag kastar en blick pa ridån, den framställer en utsigt af Brixlegg från det närbelägna Rattenberg, måaren har abeklatschat sin tafla med mycket . rönt ... teaterklockan höres bakom ridån .... lenna rullas mödosamt upp och spelet be: synner. Skall jag utförligt yttra mig om hand-! ingen,? Hela verlden känner ju den! Börad med Kristi intåg i Jerusalem och fortsatt ända till och med himmelsfärden, uppullas hans lidandes historia för våra ögon. Vi se hur folket jublar mot den på åsnan idande gudamenniskan; hur han med hops vundna tågändar drifver vexlarne ur templet ; itan att en enda af dem vågar göra motc tänd, vi få bivista en session af det judiska L höga rådet, i hvilken profetens undergång t nedelst ordentlig votering beslutes, utan att c nan bekymrar sig om en liten minoritetsi, rotester; och sedan vi fätt se afskedet från rr 3ethanien och Kristi smörjelse genom Magr lalena, framställes, fritt etter Leonardo da I Vinci, den hel. nattvarden, stiftandet at det I örbundet. — Derpå framställes Judas s äderi, tillfångatagandet på Oljoberget, r rofetens dömande till döden, den ångerfulle o ludas, som inför våra ögon med beundransf ärd skicklighet och till publikens högljudda elåtenhet hänger sig; framförandet af den t lömde inför Pilatus, som sitter högt uppe s å en balkong och formligen parlamenterar , ned höga rådet nere på gatan; den dömI es afförande till gissling, sjelfva gisslingen, 1 f hvars enskildheter icke det minsta bespa-3 as våra blickar, vidare korsfästelsen, nedtagn ingen från korset och uppstandelsen. Allt detta I pelas under loppet af omkring sju timmar f red på sina ställen upprörande naturtrohet. )mkring femtio gånger vexlar scenen. Det 7 ela är indeldt i femton föreställningar, ramför hvarje går en förbild (pantomim). 3 så framställes nattvarden med förbilden: Herren gifver Israels folk manna och vinrufvor från Kanaan; framställningen af udas förräderi genom förbilden: Jakobs ner sälja sin broder Josef för silfverenningar,; framställningen af Kristi uppb ndelse inledes genom förbilden: Jonas blir fö F hvalfisken satt på land frisk och sund. d e i spelet handlande personerna tala blott nader föreställningarne, förbilderna deremot fö eledsagas af en förklarande deklamation, ya vilken framsäges af nio genier och börjar g ed den artiga uppmaningen: Kasta dig S ed till helig undran, du af Gud förbannade ägte! 0. s. v. När deklamationen till förså Iden är slut smyga genierna sig skygga ort och då börjar den till förbilden hörande st reställningen. Texten håller sig temligen strängt efter de lo ra evangelisterna, de tänkespråk som lä s i de olika personernas mun äro ej illati passade, författarens tillägg hålla sig inom po: fsamma gränser och verka ingenstädes kone iskt. Blott här och der tittar ett stycke fr ivialitet fram, så t. ex. då Kaiphas tagerat sked af höga rådet vid slutet af den högtidn a sessionen med dessa ord: Adieu, lebt wohl, 6( tf Wiedersehen! eller när den klassiske roaren Pilatus ställer till det höga rådet den just så klassiska uppmaningen att ändtlin få gå oplockad. Regissören har gjort allt hvad han föritt för att så realistiskt som möjligt utyra den dramatiska föreställningen. Så t. svettas Kristus or sitt ansigte riktigan ddroppar; efter lansstöten af en bland lig sknektarne, sprutar en blodström fram,oc tadkommen genom en med en röd vätska la Id blåsa i framställarens trikåkostym, och! lös