Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

Dora hade sin andel af arrangementerna, , ehuru mrs Courtenay icke ville höra talas om att hon skulle syssla med något köks bestyr, för att hon ej måtte smutsa sina kläI der eller förstöra sina händer; och mrs Luan I allena satt sysslolös och butter och sur. Hon I hatade af hjertat all denna uppståndelse, och doktor Richard och Eva och omkostnaderna och dockan. Men hon sade ingenting. Hon visste att hon ej hade någon rättighet att tala, och att hennes anmärkningar, ifall hon gjorde några, ej skulle verka något. Hon satt derföre tyst och såg på — rufvande öfver de oförrätter hon led och tyckande dem vara en hel hop. Det led nu mot den tid då de väntade främmande skulle komiba, och både Dora och mrs Courtenay började att oroligt se på klockan, Ändtligen hördes steg i trappan och en barnslig röst blandade sig med djupare toner. Dora gick och öppnade dörren och mottog sin unga gäst med ett leende och en kyss. Eva hade sin fars mörka ögon och hans glada leende, men för öfrigt var hon ej mycket lik honom. Hon gr Dora en skygg, forskande blick, besvarade derefter omfamningen och var inom ett ögonblick glad och förtrolig. Jaså, så att ni bor här? sade hon i det hon sprang fram till fönstret och tittade ut. Åh, en sådan underlig, gammal kyrka! Tycker, ni om den? Är det här edra fåglar? Härmed såg hon nyfiket på Doras sparfvar, som sutto helt tamt och åto på kanten af det öppna fönstret, medan de dock alltemellanåt sägo skarpt på Eva med sina små, genomträngande svarta ögon, och slutligen flögo qvittrande bort. Miss Courtenay beherrskar allting, sade doktor Richard — både faglar och barn, sKöm med mig in i mitt rums, hviska