Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

några utgifter, och det skulle ha förtretat och förödmjukat honom. ADERTONDE KAPITLET. Skön och klar lyste den följande morgonen, då Dora öppnade sitt fönster och såg ut. En varm solstråle, som smög sig öfver taket på deras låga hus, belyste den gamla kyrkan midt emot; vinlöfven rodnade i dess glans, luften var sval och upplifvande, och allt såg förtjusande ut i Doras ögon. Vi måste gifva doktor Richard och hans lilla flicka en god frukost, sade mrs Courtenay, som deltog i sin dotters glada liflighet — ett par stekta kycklingar och en tårta. Den lilla varelsen tycker säkert om bakverk. Ja, och så gör hennes far också, inföll mrs Luan bistert; han äter af våra smörgåsar som om han vore utsvulten. Dårskaper, mrs Luan!, svarade mrs Courtenay helt snäft.. Hur kan väl doktor Ri chard svälta, när han har ett stort hus för sin räkning?) Han betalar bestämdt inte någon hyra, sade mrs Luan efter en stunds tystnad. De ha väl satt dit honom för att Hålla rummen vädrade. De! Hvilka de? Men att besvara denna fråga stod icke i mrs Luans makt. Hon svarade i otålig ton, att hon icke kände deras namn; och mr Courtenay hade allt för brådtom för att för. spilla sin tid med att gräla med Luune. Det var en hel hop att göra innan frukosten blefve färdig till den utsatta tiden — klockan ett. Mrs Courtenay gick ned till mrs Bernard i köket, och ett litet gräl, visserligen mycket mildt, men dock verkligen ett litet gräl blef följden af hennes uppträdande der. Äfven