Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

ut hållandena och de vilkor under hvilka af rIverkningen försiggår. Ty,utom det att skogs å sträckor här finnas, hvilka omöjligen kunn: — lafverkas, i anseende till deras aflägsna läg c, från flottbara vattendrag, hafva nemligen d Ir skogsegåre fom till sågverksbolagen öfverlå ig I tit afverkningsrätt (någongång på 50, mel .vanligast på 30 a 20 år) dervid fästat de 1j vilk5?; att intet träd får afverkas som ej vic d25 fots länga håller 11 tum i lillärdan. Ehur r det är naturligt, att den, som sålunda til andra öfverlåtit afverkningsrätten på sin skog icke sjelf kan så noga kontrollera afverkaren, har han dock härtppe sin största och bästa kontroll i den af mångårig erfarenhet bestyrktå omständighet, att timmer under nyssnämnda diunensioner icke bär kostnaden för den långa flottningen till hafvet. Också skall ett ovant öga knappast märka, att på de skogar der åfverkningen som lifligast bedrifvits, en så stor timmerfällning egt rum. Kronan är i detta fall vida liberalare än den enskilde, i det den tillåter utstämpling af timer från kronoparkerna till 8!v2 tum i tilländan vid 16!2 fots längd, utom det att genom dess införda s.k. trakthuggning yngre träd ofta fällas på ett ställe, under det att öfvermogen skog ännu får qvarstå på andra. Det är derföre min lifliga övertygelse, att när alla förhållanden beträffande den visserligen ytterst vigtiga, nu så mycket omordade och omskrifna skogsfrågan, blifvit noggrannt och opartiskt utredda. och belysta, någon fara för vara skogars framtida bestånd icke längre skall finnas hos någon annan än den, hvars opraktiska blick tycker sig se skogsafverkaren på fram som skördemannen med lan, fällande tobb och stubb. Redan om ONA sig mödan att vestiga ett af provinsens höga berg, skola de dunkla föreställningar om vära skogars omfång ock beskaffenhet alltför mängen hyser falla; ögat skaw MC otogsträcoch häpnad öfverfara de ofantliga s. 2 kor som i alla väderstreck utbreda sig, emdast genomglimrade af de talrika vattendrag, hvilka likt ofantliga örinar slingra sig mellan bergen och de djupa skogarne. ) På tal om skogsafverkningen må häri för bigående nämnas det intressanta och vidlyftiga nät af timmerrännor sågverksbolagen med stor kostnad låtit uppföra för att underlätt I virkets befordring till elfven. Från hy. uppåt bergen belägen sjö eller tjern löpa nemligen sådana vattentäta rinnor, efter hvilka timret under vårtiden med otrolig shabbhet löper till lägre ned belägna sjöar eller smärre vattendrag. En del af dessa rännor utmynna också direkt i elfven. Öfverallt vid sådana rännor påträffar man ba er, af bolagen uppförda för flottningstnanskapet; och de små högar af kaffesump som man vid hvarje sådan koja påträffar vittna bland andra teeken om kaffets otroliga förmåga att leta sig väg till hvarje vinkel och vrå af verlden och den synnerliga välvilja det allt mer lyckats tillvinna sig af arbetaren. Också kan man ej gerna neka till, att en kopp varmt kaffe kan vara välbehöflig för timmerhuggaren och flottkarlen, som långa tider mäste vistas djupt inne i skogarne och der lefva uteslutande på en torrskaffning, om hvars ytterst magra beskaffenhet en Stockholmsgastronom svårligen skall kunna göra sig en föreställbing. Jordens uppodling står i dessa trakter i starkt beroende af trävarurörelsen. Sedan nemligen krononybyggarne uppodlat åtta tunn. land jord, få de skattelösa ett öresland. Men då nu den fattiga nybyggaren att börja med : gemenligen står utan den vigtiga hjelpen af dragare, är det naturligt att han mera sällan) utan andras hjelp mäktar gå i land med ett : sådant företag. Sågverksbolagen hafva der-: före nästan öfverallt trädt emellan, i det att I; de uppodlat jorden och skattelöst nybygget. : Den sålunda uppodlade jorden blir derefter nybyggarens, hvaremot skogen stannar i trär) I herrarnes ego. Odlingen och skogsafverk-: niogen gå på detta sätt hand i hand och t den förra har derigenom vunnit en utsträckning, som den utan den senare svårligen kunx nat, allraminst så hastigt, ernå. Om man än ed skäl invänder, att jordbruk icke passarc r Herjeådalen, i anseende till dess frostläns dighet med flere orsaker, så kan å andra si: dan icke förnekas, att åtminstone ladugårds-s i f (6 1 r IF d 1 romeo LOL Oe Hess: dn Ur UT Te v skötseln på detta sätt vunnit en välbehöfligt handräckning. Redan i Hogdal börja de långa och besvärliga skjutshållen, med sina gammaldags hang af färjor, roddfärder och s. k. klöfjningar. Allmänna landsvägen löper dock i allmänhet jemn och utmärker sig derutinnan fördelaktigt från Helsingvägarne. Men vill man ( göra färder omkring i landskapet, då träffar man på allehanda hinder, och fort kan man f för ingen del komma, Skall man t. ex. från Högdals gästgifvargård resa till Elfros socken, v har man att först fara landsväg en halfd l, så på färja, och sedan klöfja nära 2 milt ver skogen. Den resande har här att välja D antingen att rida, hvilket för den ovanels ir mer än obehagligt på den steniga ochlr pjemna stigen, eller att gå. Visserligen kan s nan ock komma till Elfros efter landsväg, 1 nen då är denna icke mindre än 7 mil lång. h Behofvet af en körväg öfver denna skogleds ir salunda påtaglig och har äfven varit påd ulvar ifrågasatt, ehuru förslaget nu en län-n re tid legat i dvala. Skall man åter tillj laverö socken i Medelpad, så har man att!b lels ro öfver trenne sjöar, mellan hvilka si jutsbonden bär den resandes saker, dels Någon körväg finnes icke till denna för-P ing och icke heller derifrån åt något enda sl all. De män som bygga och bo i Hafveröln ro sålunda mer än vanligt isolerade, men a inna sig icke desto mindre väl i denna begenhet. På tal om provinsens kommunikationer kan i ag icke neka mig nöjet omtala en liten anek. lot, som bland annat visar den stora obe enhet för underlättande af samfärdseln allnogen i trakten visar, så snart det gäller att ned egna medel bidraga till vinnande af ettsc ädant ändamål. Förslag bar nemligen se-a an Jänge varit väckt, att anlägga en vägsl rån Ramsjö socken i Helsingland till Iaferö och Torps socknar i Medelpad, och såunda närmare förbinda Helsingland, Herjeåalen och Medelpad. Vid ett sammanträde om för några år sedan af ingeniör W. hölls Ramsjö rörande denna angelägenhet voro ocknemännen att börja med allmänt emot örslaget, på den grund att det gått förr, tan väg 0. s. v., men sedan hr W. i ett ondbegripligt föredrag bevisat det ifrågavaande företagets allmännyttighet, började åsigerna blifva delade, och W. lyckades göra en ch annan proselyt. Detta undgick ingalunda hefen för nej-partiet, en bonde af den gamla kta envisa sorten, en af dessa stockkonserativa gubbar som säga nej till allting, och är kämpe började derföre blifva allt mer et om öronen när den näst honom inflytelaste bonden ställde sig som flygelman för mtidsmännens ännu glesa led: Med en Ikledares klara blick uppfattade han genast et kritiska i situationen, och beslöt att gege om en djerf manöver återvinna sitt fordna inytande på ramsjögubbarne. Han hof derne upp sin röst och yttrade med djup be-lic ming: ; Ja, det säger jag eder för visso, ramsjöja arlar, att om ni går in på inschenörns förag, så blir vi Nebukanezar allihop.