Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

Eyrkomötet. Onsdagen den 30 September. Aftonsammanträdet. Ifrågasatt inskränkning af skarpskyttekårernas vapenöfningar å sönoch helgedagar. ill kyrkomötet afgifven motion hade biskop Björck föreslagit, att kyrkomötet ville hos Kongl. Maj:t i und. anhålla om dess nådiga befallning till öfverbefälhafvarne för de i riket bildade skarpskyttekårer att, så mycket möjligt är, undvika anställande af vapenöfningar för kårernas medlemmar på söndagarne, men der detta ej anses kunna ske, då på annat sätt än genom kungörande i kyrkorna kalla medlemmarne till dylika öfningar. Kyrkolagsutskottet, som till förberedande behandling förehaft detta ärende, hade i afseende på motionens första del hemställt, at kyrkomötet ville hos K. M:t anhålla om dess befallning till öfverbefälhafvarne för de de i riket bildade skarpskyttekårerna att icke anställa vapenöfningar med dessa kårers medlemmar å förmiddagarne af sönoch helgedagar; men deremot i afseende å motionens andra del, i betraktande deraf att kyrkomötet föreslagit, det kungörelsers uppläsande från predikstolarne måtte upphöra, hemställt att densamma icke måtte till någon särskild kyrkomötets åtgärd föranleda. Den öfver denna fråga förda ganska lifliga debatten, som rörde sig kring utskottets förstnämnde förslag, öppnades af Hr Rydberg med en erinran om skarpskyttekårernas höga uppgift att försvara det älskade fosterlandets existens och frihet. Dessa kårer uppitthölles äfven till följd af enskilda personers frivilliga inträde deri; deras leder fyllas af sådana personer, som under veckans sex dagar arbeta för sitt uppehälle. Deraf vore klart att skarpskyttekårernas existens berodde på afgörandet af den föreliggande frågan, eller derpå om det skulle bjudas dem att hålla sina vapenöfningar de få söndagar årstiden och väderleken sådant tilläte. Tal. kunde så mycket mindre förmoda en sådan utgång, som öfningarne, åtminstone såvidt tal. hade sig bekant, alltid plägade vara åtföljda af bön och psal ng och, sävidt omständigheterna sådant tillåt tven af fullständig gudstjenst. Vid sådant förh: lande kunde tal. icke finna, att skarpskytta gudstjenst skilde sig från den öfriga församli gens annat än genom tidslängden. Men deremot vore icke motionen riktad, utan deremot att vapenöfningarne bedrifvas på jöndagen. D i I