Aftonbladet – 1 oktober 1868, sida 3

Gårdagens aftonsammanträde. Ifrågasatta åtgärder rörande den s. k. lekmanna. verksamhetens inordnande i kyrkan. Dr Widen hade väckt en motion, åsyftande att ett nytt kyrkligt embete för frivillig kärlekstjenst dels till det gudomliga ordets spridande och förklaring, dels till sjukas och värnlösas vård, måtte inrättas och stiftstyrelserna bemyndigas, att, efter ederbörlig pröfning, deruti insätta dem, som dertill finnas villiga och skickliga, samt dem sända till deras arbete i den kristliga kärlekens frivilliga verk inom de respektiva stiften. Kyrkolagsutskottet, till hvars förberedande bebandling ärendet blifvit hönskjutet, hade på anförda skäl hemställt, att. den ifrågavarande motionen icke måtte till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Öfver detta ärende fördes en ganska långvarig och animerad debatt, för hvilken vi endast istörsta korthet ega tillfäl!e att redogöra, och som börjades af motionären dr WWidem. Tal. utvecklade skälen för motionens tillkomst vara, art kyrkan måtte kunna i en ordnad verksamhet använda de många andliga krafter, som äro tillgängliga inom hennes sköte, men hvilka styrelsen nu icke eger befogenhet att begagna. Dr Elolmqvist uppträdde emot den lekmannaverksamhet, som utöfvas af kolportörer, hvarigenom intet godt kunde uträttas, emedan kolportörerna öfvergifvit sin kallelse. Dr Landgren uttalade deremot sin erfarenhet om stor välsignelse af deras arbete; och hvad anginge kallelsen så frågade tal. hvarifrån de fått kallelse att vara något annat. Åtminstone hade han icke hört omtalas att de fått kallelsebref att vara skräddare eller skomakare, hvarken ofvanifrån eller nedanifrån. Ansåg denna sak icke böra vara föremål för lagstiftning och yrkade derföre bifall till utskottets förslag. Dr Euren uttalade sig till förmån för lekmannaverksamheten och motionen, dr Samdberg emot bådadera. Biskop Sumdberg varnade för att gifva sig i på frågan om lekmannaverksamheten i allmänhet, emedan den vore snaft sagdt outtömlig, och anåg gällande Jagstadganden icke lägga hinder i ägen för dess ordnande på det af motionären föreslagna sätt. Yrkade bifall till utskottets förslag. Biskop Björling protesterade emot kolportörsverksamheten och önskade att den måtte inordnas: i kyrkan på det af biskop Sundberg angifna sält. samt yrkade bifall till utskottets för. Olsson tog lekmannaverksamheten i föysvar och redogjorde för det sätt hvarpå ett traktatsällskap i talarens hemort (Walleberga traktatsällskap om ref. hörde rätt), sände och öfvervakade sina kolportörer. Först sändes kolportören att inom en bestämd ins nkt krets sälja böcker. Förhöll han sig då väl, blef han befordrad till s. k. häradskolportör för spridning af böcker och med rätt att vid enstaka fall predika. Sedan han sålunda varit i verksamhet en tid, pröfvas han på det sätt att han inför styrelsen får skrifva en predikan och hålla ett föredrag öfver uppgifvet bibelspråk. Utfaller profvet tillfredsställande, så anställes han som stiftskolportör. Dessa kolportörers verksamhet kontrolleras genom häradsoch sockenvis verksamma ombud, som till styrelsen inrapportera deras uppförande. Förekommer anmärkning, kallas kolportören till styrelsen att svara, och finnes anmärkningen befogad, skiljes han från sin plats. Tal ansåg föröfrigt att lekmannaverksamheten icke borde inorganiseras i kyrkan och yrkade derföre bifall till utskottets förslag. Biskop Beckman och hr orpadie gjorde samma yrkande, ehuru tal. ke skulle batt något emot om motionen antagits. Biskop Gtemberg trodde att den önskade samverkan icke kunde vinnas på det af motionären föreslagna sätt och ville derföre bifalla utskottets förslag. . Dr HBRundgremn utvecklade med mycken logisk skärpa och klarhet, att det hvarken vore önskvärdt eller möjligt att inordna lekmannaverksamheten inom kyrkan, emedan det främsta vilkoret för framgången at dess sträfvanden låge i dess frivillighet. I samma syfte yttrale sig dr Falek, båda yrkande bifall till utskotets förslag liksom äfven dr Somden. Utskotets hemställan bifölls utan att votering behöfde vnställas. j Redogörelsen för Alen derefter förda lifliga devatten om inskränkning af skarpskyttarnes söndagsxercis måste vi uppskjuta. RA Svenska nordpolsexpeditoneu, Vi meddela här efter G. H. T. det i gårdagsumret omnämnda brefvet från. prof. Norlensköld: Till ankars vid Amsterdam-ön (nära 80 gr. np. br) den 21 Aug. 1868. Den är med en egen känsla af ovana och tröget, som jag börjar mitt bref för att underrä 1emmavarande vänner om våra arbeten och strö anden i dessa arktiska trakter. Jemnt en måvad har nemligen förflutit, sedan jag från Norges ttersta skär hemsände mitt andra bref rörande rår färd, hvilket bref jag boppas lyckligen framcommit; ) och under den förllutna månaden har. ) Detta bref har, ledsamt nog, icke kommit oss tillhanda. . : Red. af H.