Aftonbladet – 30 september 1868, sida 2

nyvuken han nyss lemnade 1 tull helsooch mannakraft. Allt hvad vi på jorden ege Det är allt förgänglighet. — Norådpolsexpeditionen. I gårdagens Posttidning läses en officiel rapport från chefen å ångtartyget Sophia, daterad ön Amsterdam den 21 Aug.: Vi se oss i dag satta i tillfälle att fullständiga de deruti lemnade meddelanden genom följande utdrag ur ett enskildt bref från frih. v. Otter, hvilket bref bär datum Kobbes Bay den 30 Aug. och är af följande lydelse: Just återkomna från i föregående bref omnämda resa mot Grönland, hafva vi funnit kolfartyget ännu här, hvarföre jag i hast bifogar några rader, ehuru jag omöjligen hinner göra tillägg till min officiella rapport. Vår färd, ehuru egentligen hvarken lyckad eller särdeles hoppgifvande för ett längre framträngande mot polen, har dock varit mycket intressant och lärorik. Vid afgången härifrån förra söndags afton sattes kursen så ass nordvardt, att vi vid Greenwich meriian skulle vara på höjden af 809 30, för att derefter åter böja mot söder, för att vid Grönlands-kusten vara på 809, som Nordenskiöld betecknat. Redan måndags morgon sågo vi dock, och voro vid middagen inne i isen; jag styrde dock på tills den blef så tät, att ingen möjlighet fanns att komma vidare. Det enda väderstreck, i hvilket skyn nu angaf öppet vatten, var NO.; och ehuru jag naturligtvis med det angifna målet — Grönland — sökte tränga sydvardt öfver, blef jag rätt glad, när Nordenskiöld ansåg det bättre att gå i den direktion, himlens utseende angaf vara säkrast; ty af allt var det ingenting jag från början varit mera angelägen om, än att, medan ännu årstiden vore fördelaktig för att kunna se och döma, undersöka isen. Vi styrde således mot NO. med ordren: fullt segelbart vatten om styrbord,. På tisdag förmiddag hade vi en frisk SO.; vattnets temperatur var 4 29,4 och förhoppningarne att komma högre än fartyg förut med säkerhet kan anses hafva varit, var stor, tilldess vi vid middagen hade is igen. Ännu hade vi ej sett annat än lös is; men på onsdagsafton kl. 9 kommo vi till en fullkomlig is-kontinent och styrde med NNV. kurs långs densamma. Detta var ytterligt exciterande. Slutligen kl. Ye 12 på natten började den öppna kilen i isen att smalna, så att den ej var mer än tvenne fartygslängder bred. Vädret var herrligt och jag lade fast vid iskanten och lodade på 930 famnars lerbotten. Nordenskiöld och Palander gingo ett stycke utåt isfälten — det var sådan is, som Parry fåfängt sökt — visserligen en och annan hummock (knöl), men. i allmänhet inga andra höjningar och sänkningar än hvad den frusna snön biidade. — Hvart man här blickade såg man på båda sidor om fartyget intet annat än en oändlighet af is, ungefär som om vi gingo genom en kanal som gick genom ett slättland, men allt i förstoring, en följd af den här märkvärdiga refraktionen. Då vi åter lemnade, styrde vi långs babords is, och det förflöt 3 timmar innan vi åter. kommo till lös is. Enligt beräkning, som förts med ytterlig noggrannhet, skulle vi nu varit å 319 22, och vi hoppades att Golfströmmen, som vi ovedersägligen hade känning af på tisdagen, hade fört oss de öfriga 9!, men det blef vid förhoppningarne. Vi hade ännu icke sett sol sedan afseglingen från Kobbes Bay, och jag begagnade derföre tillfället att på torsdagsmorgon lägga fast vid isen, för att få några astronomiska och magnetiska bestämmelser. Sällan har man varit mera angelägen att finna en liten middagshöjd; — men man såg snart att strömmen varit lika litet gynnsam mot oss som mot Parry. Latituden var 809 52, longituden 149 57 och det nordligaste vi varit omkring 819 107. . Kursen fortsattes tills vi mot afton fingo sigte af Sju-öarna, Äfven här låg drif-isen lös. Vi försökte ränga ned mot Brandewyne Bay; men det restade för mycket. ill Liefde Bay, der jag lemnar Nordenskiöld, medan jag intager kol och hemtar våra ve-l. .enskapsmän. Vi afgå till kolplatsen i afton. Ehuru det således icke kan sägas att vi ha chance att komma särdeles långt, så har lenna rekognosceringsresa dock varit af stör, ta intresse så väl i vetenskapligt som. rent : oraktiskt afseende. Jag har gjort mycket ljuplodningar och lodat ända till 2100 famar, medtagande från detta djup några goda vortioner lera för våra geologer. Förmedelst rår lilla invindnings-patent tager hvarje inalning föga längre tid än utlöpningen. Lodingen på 2100 famnar upptog endast 3!2 imma, som är vackert, då utlöpningen tager rån 2 minuter 20 sekunder till 4 m. 30 s. på 00 famnar. j I isen vid Sju-öarna råkade vi en fångståt, som underrättade att preussiska nordolsfararen ligger i Hinlopen. Efter deras tsago skulle Koldevey ej kommit Grönland ågonstädes närmare än jemt och rätt i sigte; erefter skulle han gått mot Tusen-öarna, nen ej heller kommit dem närmare än 40, ch sedan vester om in till Hinlopen, hvarest an nu afvaktar chance att komma mot Gi;s land, der det ännu lärer ligga fast is. Nordenskiöld hade nu för afsigt att med Illa man ombord åter söka på Grönland; ren då jag icke anser mig med alla dessa renniskor ombord kunna göra några de linsta vågförsök att komma fram, och vi uedes skulle få vända om med dessa efter tt hafva tillsatt tid och kol onödigtvis, hvila, enligt mitt förmenande, bättre kunna anändas i Hinlopen och Nordostlandet, så afgå i nu dit, för att om 14 dagar här aflemna åra hemgående. Vi må alla utmärkt väl och trifvas godt. Red. af G. H. T. har mottagit ett längre ref från vår svenska Nordpolsexpedition, dat. en 21 Aug., beskrifvande färden mellan romsoe och Spetsbergen samt det derunder jorda besöket på Beeren-Eiland. En redan sänd fortsättning på detta bref omtalas i t privatbref, dateradt den 27 Augusti, då cpeditionen, efter tre veckors vistelse på petsbergen, befann sig väl. I ett bref till grefve Ehrensvärd från proVi gingo derefter nedl: WT HAO RR ENA O FR FF AR oe j Rn eg ch h ssor Nordenskiöld, dat. Advent Bay, den Åne hoavaf OC HH OT Arhålklt dol vada