stern i Christinze församling i Göteborg, hr Ernst Daniel Björck, som aflidit kl. 4 på morgonen i en ålder af nyss fyllda 30 år. Det är en häftig feber, man säger tyfus, som bortryckt denne unge religionslärare i blomman af hans ålder, vid en tid, då han nyss börjat verka uti det kall, hvaråt han egnat sig med sannt kristligt allvar, med den sinnelagets. djupa fromhet och kärleksfullhet, som gjorde honom såsom predikant till en fredens budbärare, en dufvoröst ibland fördömelsens sakförare. Denna djupa och milda röst, hvartill många åhörare så gerna lyssnade, har tystnat, och tystnat för evigt inom jordelifvets dal. Den unge presten var tillika, såsom man känner, en lycklig skald, tillhörande kretsen af de ungdomliga sångare, hvilka från Upsala högskola utsände många vackra, sköna toner från friska, höga och välstämda lyror. Han var ock, till följd af sitt väsen, dessa sina bröders älskling. Åhörare och vänner dela, djupt och uppriktigt, den sorg, som drabbat vårt biskopshus i förlusten af en kär son, Smärtan af denna förlust förhöjes deraf, att fadren ej fått vara närvarande vid sonens dödsbädd, enär man ej ansett sjukdomen vara af så farlig art, att man velat påkalla biskopens hemresa från kyrkomötet. Då han nu hemkommer i afton, möter han blott stoftet af den son, hvilken han nyss lemnade i full helsooch mannakraft. Allt hvad vi på jorden ege Det är allt förgänglighet.