Aftonbladet – 30 september 1868, sida 2

I STOCKHOLM den 30 Sept. De spanska Bourbonernas fall. Under denna öfverskrift innehåller Opinior Nationale i sitt senaste hitkomna nummer er intressant återblick öfver de orsaker, som led till den kris hvari det spanska konungadöme för närvarande befinner sig: Ar 1840, yttrar der tidningen, blef der unga Isabella med entusiasm helsad af ett helt folk. Från Cadiz till Gerona, från Malags till Ferrol, hyllade nationen enhälligt den nya styrelsen, som genom ett sorgligt men nödvändigt inbördes krig, genom sprängandet af de : carlistiska -banden, genom öppet revolutionära åtgärder, som tycktes ha gifvit Spahien tillräckliga garantier mot all återgång till det afskydda gamla tillståndet, ändtliger vunnit stadga. Tjuguåtta år ha sedandess förflutit, och Isabella, krönt konstitutionel drottning af Spanien. genom Esparteros svärd, hör Riegohymnen på nytt ljuda under sina fönster: men denna hymn, den spanska nationens marseljäs, helsar ej mer, som förr, den liberala drottningen välkommen; den bringar den absolutistiska drottningen ett folks farväl som tyckes ha fast böslutit att bryta med bourbonerna, med klerikalismen, med tronen och altaret, med. lögnen. I San Sebastian, vid Biscayabugten, omgifven af sina hillebardierer och sitt borgargarde, som förvånas att se konungarne så svaga i det afgörande ögonblicket, gråter Isabella då hon kastar blicken utåt hafvet, der den spanska revolutionens fana fri och triumferande svajar. Kanske söker hennes hand 1 detta ögonblick en värja; men de som borde föra henne-ha låtit henne falla ur sina knappt manliga händer. Hvarken konungen, drottningens gemål, eller konungens gunstling M6nces, eller drottningens favorit Marfori ha mod att svinga sig upp på en häst och kasta lojåtens utmaningshandske. för revolutionens fötter. Det kommer deraf att drottningen ej har en enda man vid sin sida. Niunnor och älskare äro hennes enda omgifning, en enerverad, bigott, af rökelserna från sakristian och boudoiren hufvudyr omgifning och som genom sin fullkomliga oduglighet att försvara monarkierna väcker afsmak till och med hos monarkiernas motståndare. Hvad är orsaken att entusiasmens enhällighet från 1840 till 1868 förvandlats till föraktets enhällighet? Hvad är orsaken att det gått derhän att tappra män sådana som Serrano, som Espartero, hvilka utgjutit sitt blod för Isabella, kunnat den ene öppet trotsa henne, den: andra säga till henne: Jag känner er ej mer? — Den är mycket enkel. Det är den gamla historien om dessa ur revolutionen utgångna monarkier som förråda den alltför godtrogna revolutionen, och som, quasi-legitima eller rent af usurpatörer, göra samma eller ännu värre saker än de legitima monarkierna. Dessa oktrojerade friheter, dessa af den kungliga nåden skänkta friheter, för hvilka Catalonien och Andalusien från 1812 till 1840 kämpat, ha den ena efter den andra blifvit återtagna. De liberala cheferna från frihetskriget voro döda eller köpta. Från 1840 till 1851 var Spanien en konstitutionel, af militarismen skakad och af klerikalismen förfäad stat. När 1852 timman för reaktionens seger slog i hela Europa, njöt den spanska reaktionen i fulla drag af sin seger. En intelligent och tapper, men djupt skeptisk man, ODonnel, sökte i Madrid bilda en motvigt mot den absolutistiska och katolska kamarillan, Han lyckades ett ögonblick i Vical