Aftonbladet – 29 september 1868, sida 2

5 AA AH EB TT rovinserna äro goda, samt att styrelsens amgång är betryggad.. Den 4 Juli säger an oss, att de kungliga trupperna cäro reellerna i hack och häb. Den 5 ha deuppunnit och sprängt dem. Ett stort antal af emj cbegära att få öfvergå till sin pligt. Jen 6 arådde lugn i Madrid; de rapporter om ingå från provinserna äro mycket till:edsställande. Den 7 och 8 är lugnet fullomligare än någonsin ihufvudstaden ej minre än i Hela konungariket. a Den 9:de ha rebellerna börjat sin reträttörelse; kolonnen som förföljer dem anföres f krigsministern i egen person. Hundra man ch sex officerare ha ångerfullt bönfallit om tt på gunst och nåd bli återupptagna i arnöns leder. Rebellernas nederlag är fulltändigt,. Den 10:de fruktar den kungliga urmen blott en enda sak, och det är att insurgenterna skola fly så hals öfver hufvud, utt de lyckas öfvergå eller öfverspringa porugisiska gränsen innan hon hunnit upp dem. Den ll:te äro rebellerna försänkta i djup nodlöshet. Den 12:te äro de ännu modlösare, och fortsätta sin marsch på Andalusien. De ha uppfordrat staden Ciudad Real att sifva sig, men då hon gifvit en bestämd vägran, ha de måst fortsätta sin marsch. Manl:; Oh rn Åt LI skildrar oss dem ännu mera modstulna den : 13:e. Deras-leder börja glesna. Ännu tre dagar derefter berättar man oss om deras bestämda rörelser mot Andalusien. Granada, Sevilla, Jaen och Cordova ha blifvit satta i stånd att drifva dem tillbaka. Correspondenzia de Madrid för den 12 Juli, aftryckt i de franska tidningarne för den 17 Juli, berättar att rebellionen ej lyckats göra en enda proselyt; befolkningen täflar i nit och ifver med den trogna armen för att qväfva denna brottsliga rörelse. Det är således ute med rebellerna. Deras chefer äro modfällda, alla menniskor öfverge dem, alla städer stänga sina portar för dem; de ha, som det vill synas, ingenting mer att vänta än döden i denna verlden och den eviga fördömelsen i den tillkommande. Det är dock ej alldeles slut. Den 19:e berättar man oss om pronunciamentos i Barcelona och San Sebastian, den 21:a i Madrid, den 22:a i Valladolid, den 23:e förkunnar man oss att insurgenterna äro herrar öfver hela Madrid, med undantag af drottningens palats, som är det enda som ännu gör motstand. Den 24:e med delar man oss ministören Rivas afskedande, sedan man två dagar förut berättat om dess bildande. Slutligen, den 25:e, har ministeren San Miguel blifvit helsad med lifliga bifallsrop och Espartero väntas som en räddare. Den 1 Avgusti berättar oss ett telegram från Bayonne om segerhertigens intåg i Madrid. Denna samma dag kommer oss tillhanda en högst besynnerlig proklamation af drottningen: Spanjorer, en följd af beklagliga misstag har kunnat skilja mig från eder genom att mellan folket och tronen inskjuta ett olycksaligt misstroende. Man har förtalat mitt hjerta... En ny era, grundad på folkets förening med sin suverän, skall utplåna äfven de sista spåren af de sorgliga händelser, som jag sjelf i första rummet önskar utplåna ur edra annaler. Jag beklagar af djupaste hjerta de inträffade olyckorna: Jag öfverlemnar mig med förtroende. och fullkomligaste uppriktighet åt nationens högsinthet. De tappras tänkesätt äro alltid sublima. Må ingenting hädanefter störa den fullkomliga endrägt som jag önskar bibehålla med mitt folk... Jag fruktar ej att anförtro mig åt eder; jag fruktar ej att i edra händer anförtro min och min dotters person... Den frejdade segerhertigens utnämning till president i ministerrådet och mitt fallkomliga instämmande i hans åsigter, som gå ut på allas välbefinnande, skola vara den säkraste borgen för uppfyllandet af edra. ädla önskningar. Af detta -blad urshistorien, tillägger Journal des Döbats; ser man hvad de telegrafnyheter äro värda som utskickas från ett land i revolutionstillstånd. Vi måste derför tåligt afbida det ena eller det andra af de Istridande parternas triumf. Särskilt måst nan väpha sig Med tålamod när detta lanc är Spanien. I Frankrike behöfs blott tre dagar för att afgöra maktens nederlag elle I seger i hennes kamp med en insurrektion Det exempel, hvarom vi nu erinrat, visar at man på andra sidan Pyrengerna är mindr .Jsnabb i sina rörelser. Den nuvarande kri .Isen kan blifva så mycket långvarigare son 11868 års insurgenters fältrop skiljer sig be tydligt från deras föregångares af år 1854 I De förra ropade: Lefve drottningen! Lefv ; konstitutionen I Död åt ministrarne! Bort me I drottning Kristina! Nu nöjer man sig ej me med en ministörförändring; det är dynastier sjelf man vill åt. Hvarför har ej drottning Isabella genomläst sin proklamation af der 24 Juli 1854 och sökt hålla de löften hol der gjorde? RETIRERADE. Skarpskytteviisendet. K. M:t har den :