Spanska regeringen har, som bekant, sjelf benäget åtagit sig att hålla Europa och den öfriga verlden au courant med händelsernas utveckling på halfön, och, oaktadt det absoluta förbudet mot privattelegrammer ej hindrat det verkliga tillståndet att så småningom göra sig kändt, ser man ännu ett tydligt bemödande från den officiella sidan att i det längsta hålla skenet uppe. Ett komiskt exempel på samma taktik att skildra patientens helsa såsom alldeles ypperlig, tills man en vacker dag måste fram med sanningen att han är afsomnad, ger Journal des Debats i en pikant artikel, der tidningen steg för steg följer och återger de officiella rapporterna om gången af 1854 års revolution i Spanien, der insurgenterna oupphörligt äro slagna, sprängda, och med hvar dag alltmera modstulna, tills de helt plötsligt äro herrar öfver sjelfva Madrid. Vi återgifva här, som en illustration för dagen, denna Journal des Debats historiska återblick: — 7 Den 3 Juli 1854 underrättar oss LAgence Havas att en betydlig kavalleristyrka, till hörande hufvudstadens garnison den 27 Juni rest sig, och att generalerna Dulce, ODonnel och Merino satt sig i spetsen för rörelsen; men man berättar oss tillika om entusiasmen hos de trupper som förblifvit trogna, och man försäkrar oss att cunderrättelserna från