Aftonbladet – 28 september 1868, sida 2

Det börjar visa sig i ett och annat fall under kyrkomötets förhandlingar, att en del af våra konservativa hålla på att komma till insigt om, att koncessioner gjorda i tid äro ett bättre sätt att konserverainstitutioner, som hotas af tidsandan, än det obevekliga non possumus, som man förr uppställt emot alla reformyrkanden. Ja, man synes benägen att sträcka denna benägenhet För eftergifter så långt, att man icke blott visar sig villig att gå in på en och annan pårtiel reform, i den riktning, som af allmänna tänkesättet påkallas, utan man drager till och med från den konservativa sidan försorg om beslut och åtgärder, om hvilka några önskningar hos folket alldeles icke försports, men hvilka de konservative likväl avse lämpliga och ändamålsenliga såsom afledare för de reformyrkanden af helt annan omfattning och betydelse, som verkligen af allmänna tänkesättet påkallas. Det är sålunda man nu kan få höra dr Rundgren, hvilken eljest har all möjlig anledning att, såsom han i dag gjorde, med en viss sjelfironi, som framkallade ett allmänt leende hos kyrkomötets medlemmar, bekänna, att han för sin del icke mycket bidrågit till den utveckling af våra lagar, som på senare tider hos oss egt rum, uppträda till försvar för ett förslag att inrymma åt lekmän rättigheten att deltaga i biskopsval, en reform, som vi föröfrigt alldeles icke försport att folket på något sätt tillkännagifvit sig åtrå. Hr doktorn sade rent ut, att han biträdde förslaget ur konservativ synpunkt och det framgick tydligt af hans yttrande att han betraktade detsamma såsom en utväg att parera undan yrkandena på biskopsembetenas indragning. Man kunde icke veta, hvarthän ständigt förnyade framställningar kunna leda, sade hr Rundgren, och han törde mötet till minnes, att man hade sett prof derpå.. Samma tankegång genomgick äfven grefve Hamiltons och biskop Beckmans försvar för den ifrågasatta eftergiften. Några andra talare, såsom hrr Schmidt, Waldenström, Torpadie och Olsson (från Helsingborg) försvarade den ifrågasatta reformen, såsom det syntes, mera uteslutande ur synpunkten af dess billighet och dess gagnelighet för kyran. De klokhetsskäl, som förmådde d:r Rundgren och grefve Hamilton att understödja förslaget, kunde emellertid icke öfvervinna allt konservativt motstånd mot reformen. Biskoparne Björling och -Sundberg ansågo presterskapet i främsta rummet ha gagn af biskoparne och derför äfven böra bibehållas vid privilegiet att uppsätta biskopsförslag. D:r Falk trodde ej på gagnet af koncessioner och befarade att det skulle sluta med att man ej hade något att koncedera.. Dr Warholm och biskop Annerstedt, som äfven stodo på denna sida, gåfvo eftertryck ät motståndet genom att för mötet framhålla det betänkliga deri, att man ej kunde veta hvilken vändning saken kunde taga ifall statsmakterna genom mötets initiativ föranleddes att taga henne om hand. Då nu majoritetens bifall till förslaget tycktes vara på förhand kändt och antogs såsom gitvet, bad biskop Annerstedt att man åtminstone skulle uttryckligen reservera kyrkomötets rätt att ifva hördt öfver det blifvande förslaget i ämnet. Biskop Beckman formulerade också. en proposition i denna riktning, hvilken på. samma gång innehöll några antydningar om. beskaffenheten af det deltagande i biskopsval, som mötet ville åt lekmän inrymma. Denna proposition understöddes af åtskilliga talare, men dr Rundgren trodde för sin del att det var betänkligt att begära att få Is ra sig öfver blifvande förslag, emedan deri kunde anses ligga ett erkännande, att det oeror på K. M:t om en sådan rätt skall medsifvas mötet, under det hr Rundgren för sin del ansåg, att detta borde antagas såsom gifven sak. Resultatet blef att utkottets förslag antogs, utan det af biskop Beckman föreslagna amendement, med 35 röster mot 19. Minoriteten röstade för afslag, och det förtjenar wunmärkas, att densamma utgjordes ickeblott af lem, hvilka i likhet med hr Sundberg och Falk, cke ville någon reform alls, utan äfven af dem, som med hr Öla Bosson Olsson icke ville genom tt bifall till detta förslag bidraga till att föröja den reform, som verkligen af allmänna änkesättet påkallas, nemligen biskopsembeteiasindragning. Hr Olssons i detta syfte väckta, vå bordet hvilande motion, kommer nu troigen att kort och godt affärdas under föreändning, att mötet icke kan ingå till K. M:t ned två mot hvarandra stridande framställingar. Beslutet kommer således genast att öra den tjenst såsom afledare, hvilken man f detsamma påräknat. Lyckligtvis skall etla icke hindra förnyandet vid riksdagarne f motionen om biskopsembetenas indragning, ch såsom hr Rundgren sade, man kan icke eta, hvart ständigt förnyade framställningar : unna leda. Det af hr Ribbing väckta förslaget om en ammanfattning af bekävnelseskrifterna har : lifvit af vederbörande utskott afstyrkt. Möet biträdde i dag utskottets åsigt utan att jan visade sig benägen att närmare inlåta g Jå det ömtåliga ämnet. id början af dagens förhandlingar afjordes frågan om formen för kyrkomöteseslutet. En temligen aminerad debatt uppod derom huruvida detta beslut skulle äfven dogöra för de motioner som blifvit afslagna, ler blott uppatga de beslut, som föranleda