Aftonbladet – 28 september 1868, sida 2

denna sak. Hr Delamater skr : Er korrespondent A misstagar sig,då han tror, att frågan om solhettan såsom mekanisk drifkraft icke blifvit tillräckligt uppmärksammad. Kapten John Ericsson öfverlemnade vid universitetet Lunds i Sverge hundraårsfest sistl. vår till denna gamla institution experimenter rörande solen, hvilka visa, att fullkomlig likformighet i jordens rotation är oförenlig med solens inflytande, samt att solvärmet kan begagnas fill att frambringa ett oändligt belopp af rörelsekraft för praktiska ändamål. Som den första delen af afhandlingen icke direkt berör ifrågavarande ämne, vill jag förbigå dess innehåll, endast anmärkande, att filosofiska fakuiteten vid det svenska universitetet vid nyssnämnda hundraårsfest utnämnde kapten Ericsson till hedersdoktor i filosofi. Innan jag meddelar Scientific Americans läsare en öfversättning af den senare afdelningen af afhandlingen, torde det icke vara ur vägen att nämna, att jag sett en af Ericssons solmaskiner i gång, hvilken drefs af atmosferisk luft, upphettad direkt genom koncentreradt solvärme. Edra imekanik kunniga läsare skola bli öfverraskade, då de få höra, att den arbetande pistonen i modellmaskinen gör omkring 300 slag i minnten. Enkelheten och den måttliga kostnaden i de medel, som uttänkts för att koncentrera solvärmet, äro så beskaffade, att inga praktiska svårigheter möta att konstruera solmaskiner af hvad kraft som behagas: Mycket kan väntas af konstruktörens erfarenhet och utomordentliga mekaniska förmåga; men den lätthet, hvarmed det strålande solvärmet kan samlas och koncentreras från hela acres yta genom de uppfunna medlen, skall lika mycket öfverraska som intressera den mekaniska och kommersiella verlden. Följande öfversättning af den väsentliga delen af kapten Ericssons meddelande till den filosofiska fakulteten 1 Lund kan ej änderlåta att intressera edra läsare: Jag har på de senare åren användt mycken tid och betydliga penningmedel på experimenter för att utröna, om solens strålande värme kan koncentreras så, att det göres användbart att frambringa rörelsekraft. Sir John Herschels och M. Pouillets väl kända experimenter för stt erhålla kunskap om solens strålande värme, ehuru intressanta, äro dock icke tillfredsställande, emedan de hafva afseende allena på låga temperaturer. De visa endast huru stor vigt af is kan smältas på en gifven tid, eller hvad förhöjning det strålande värmet kan, på en viss tid, gifva temperaturen af vatten, under kokpunkten. Föremålet för mina undersökningar och experimenter hafva varit, att utröna huru stor den värmeqvantitet är, som utvecklas under de högre temperaturer, hvilka frambringas förmedelst värmestrålarnes sammandragande eller koncentrering på en förminskad yta, och hvilka de bästa medlen äro att tillvägabringa en, sådan koncentrering af solens värmestrålar. Afvenledes bar jag detta är konstruerat tre maskiner för drifkrafts erhållande, hvilka jag benämner solmaskiner. En af dessa drifves med ånga, bildad af det koncentrerade strålande värmet; de andra deremot drifvas förmedelst expansionskraften af atmosferisk luft, upphettad direkte af det koncentrerade värmet. Som utrymmet icke medgifver en beskrifning å dessa solmaskiner och de apparater jag konstruerat för det strålande värmets koncentrerande och den erforderliga höga temperaturens erhållande, så måste jag inskränka mitt meddelande till den hufvudsakliga delen af ämnet, nemligen sjelfva drifkraften. Angående denna, så får jag i korthet anföra, det mina experimenter visa att under en sådan temperatur som fordras för ångmaskiner och kalorikmaskiner, solens verkan på en yta af 10 fots fyrkant förmår afdunsta 489 kubiktum vatten i timmen förmedelst mina omnämnda koncentreringsapparater. Vigten af detta resultat kan icke öfverskattas, då man tager i betraktande att en sådan afdunstning tillkännagifver närvaron af en värmeqvantitet, tillräcklig att frambringa en kraft som kan lyfta 35,000 skålpund en fot högt i minuten, hvilket är något öfver en hästkraft. Som ett ojäfaktigt bevis på solens förmåga att frambringa värme, är det nämda resultatet af högre värde än måhånda någon annan fysisk sanning praktiskt bekräftad. Om vi. besinna att medelafståndet från solens centrum till jordens yta är 21444:0o0 gånger större än solens radius, så finna vi förmedelst talets qvadrering, att en enda qvadratfot af solens yta måste värma 45,984 qvadratfot på vår jord. Med andra ord: på lika yta afsifver solen 45,984 gånger mera värme än jorden emottager. Vikunna således på grund af det meranämnda praktiska resultatet med visshet draga den slutsatsen, att en area af 10 fots fyrkant på solens yta frambringar värme, nog att drifva en ångmaskin af 45,984 hästkrafter, motsvarande en kolåtgång af nera än 100,000 skålpund hvarje timma. Men denna min beräkning underskattar den anna värmeqvantitet som solen utvecklar. Ver än hälften af värmet förloras under trälarnes passage genom atmosferen och geiom koncentreringsinstrumentet. Solens verkliga värmeutveckling på den veräknade inskränkta ytan motsvarar följaktigen en förbränning af mer än 200,000 skålund i timmen. Panken kan ej fatta inteniteten af ett förbrännings-fenomen, som reoresenteras af en sådan utomordentlig konumtion af kol. Ännu mindre kunna vi göra mn ARA RA — t a 7 a d ;ss något begrepp angående den brinnande nateriens natur och tillräcklighet, då en så-g lan intensiv värme oupphörligen underhålles pet fver hela ytan af ett klot, hvars diameter di ir öfver etthundra gånger större än jordens tä liameter. nn Men min afsigt är icke att nu förelägga p: der mina spekulationer rörande egenskaperna li; f denna förundransvärda himlakropp; det är vi lena frågan om tillräckligheten af dess vär-m rande förmåga såsom drifkraft — oaktadt ni et stora afständet — och nyttan vi kunna gö raga al det strålande värmet, som utgöraf öremålet för detta korta meddelande. de Hvad jag anfört angående mina försök och af et resultat de gifvit, bevisar att, utan sär-oc eles stor utsträckning af koncentrerings-ve pparaten, tillräcklig kraft kan erhållas förku raktiska ändamål. Beräkningar, hvilka jag ist nu fullbordat, för att exempelvis utröna sa uru stor kraft kunde erhållas o n den solvärme bli pre använd som nu besvärar hustaken i Fi-tet delfia, tillkännagifva att öfver 5000 ång-!m: askiner af 20 hästars kraft hvardera kunde sig ittas i rörelse. Att den nya drifkraften kan ic