Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

lertid sina tankar för sig sjelf och satt sur och tvär och arbetade på sitt lapptäcke, till utseendet helt och hållet fördjupad deruti. Richard tycktes denna afton finna ett synnerligt nöje i Doras sällskap. Han kände sig lycklig och såg så glad och strålande ut som solsken. Det glada ljuset i hennes ansigte gjorde doktor Richard godt. Han hade unoc någon tid varit afskuren från allt angenämt u,ngänge, nästan lika mycket som Dora sjelf. Icke underligt således att han fann behag i att betran. detta glada ansigte och ra stämma. Men att lyssna till denna klar? . om han tyckte om hennes sälls. 2P, 5å Var hans nytt för henne, såsom det alltid var — likt manna efter israeliternas långa fasta. Det var så angenämt att tala om någonting annat än lifvets hvardagligheter. Aldrig hade väl fara och frestelse en mera förledande förklädnad än denna. Så talade de om många goda saker — en hel hop om taflor, hvarvid oktor Richard gaf Dora många förträffliga råd; en hel hop om musik i hvars teori han var mycket hemmastadd, men mest af allt -om böcker, som tydligen voro hans lifs föda. Men kanske derföre att Dora tydligen fann så stort nöje i doktor Richards sällskap, var hennes fara denna afton så tydlig för mrs Luan. Hon satt oupphörligt och observerade honom. Han såg ganska bra ut och var dessutom klädd i en städad svart drägt, sådan som mrs Luan icke hade trott honom om att kunna ega. Han tycktes trifvas särdeles väl, och efter hvad mrs Luan tyckte sig märka, upptog Dora honom helt och hållet. Så snart teet var drucket, bad han att få.se hennes sista ritning. Hon gick och hemtade den med en viss tvehågsenhet. Hon hade lärt sig att tänka högt om doktor Richards kritik, ja, äfven att frukta den, så mild den än var. Kanske låg en viss medveten önskan