Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

net. A den högprelatensiska sidan motsatte man sig deremot med mycken ifver en sålan framställning, förmenande det nämnda k. cirknläret vara alldeles tillfyllestgörande och redan innefattande det som nu ifrågasattes. Man hänvisade äfven på den redan beslutna framställningen om utarbetande at en ny katekes och förklarade olämpligt att komma med dubbla framställningar i ämnet. Biskop Sundberg gick till och med så långt, att han bestred K. M:t rättigheten att utan kyrkomötets hörande påbjuda den ifrågasatta inskränkningen af utanläsningen, ett yttrande som föranledde rådman Björck att erinra, att K. M:t redan anbefallt en sådan åtgärd genom det ifrågavarande cirkuläret, hvars obestämdhet och mångtydighet likväl påkallade de närmare bestämmelser, som här blifvit ifrågasatta. Vid den votering, som slutliger egde rum, blef emellertid det af dr Sonden formulerade förslag till beslut i denna riktning förkastadt med 30 röster mot 24. Vi anse oss böra nämna såsom ganska anmärkningsvärdt, att åtskilliga ledamöter, som vanligen tillhöra den liberala sidan och i denna fråga antagligen skulle hafva förstärkt minoriteten och möjligen förvandlat densamma till majoritet, icke tillstädesvoro och deltogo i voteringen. Sådant är synnerligen att beklaga der vigtiga frågors öde understundom kan hänga på en eller ett par röster. En mycket uttänjd debatt uppstod härefter öfver frågan om indigenatsrättens upphäfvande. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt den del af riksdagens beslut i ämnet, som lemnar prestkandidat frihet att söka sin ordination och första anställning i hvilket stift han behagar, men utskottet hade deremot afstyrkt den del af beslutet, som afsåg att ifven sedermera göra ansökningsrätten fri ver hela riket. Biskoparne Björck och Björling motsatte sig det gjorda medgifvandet, genom hvilket stiftsstyrelserna skulle, i deras tanka, förlora det tillfälle de nu egde att på förhand känna de unge män, som sökte presterlig anställning inom stiftet. A andra sidan visades af flere talare, dels att då K. M:t alltid medgifver den rätt att söka anställning i annat stift än det som ordinanden på grund af indigenatsrätt tillhör, reformen endast afsåge att lagfästa ett redan befintligt förhållande; dels att stora svårigheter förefunnes att bestämma hvilket stift en yngling egentligen tillhörde, då han kunde vara född i ett, uppfostrad i ett annat och genom den nation han tillhört vid universitetet anses höra till ett tredje; dels, slutligen, att då presten blefve förpligtad att fortfarande tjenstgöra i det stift han valt och der han blifvit ordinerad, så hade stiftsstyrelsen tillräckligt tillfälle att lära känna honom och han sjelf tillräckligt tillfälle att blifva förtrogen med den ort, der han erhållit sitt verksamhetsfält. Dr Euren trodde äfven, att åtgärden skulle blifva ett verksamt medel till afhjelpande af prestbristen, genom att på de särskilda stiften jemnare fördela tillgången på adepter. Den första delen af betänkandet bifölls slutligen utan votering, med ett af biskop Flensburg föreslaget tillägg, som bestämdare uttryckte, att prestexamen skulle afläggas inom det stift, der anställning söktes. Hr Björck yrkade bifall äfven till den senare delen af riksdagens beslut rörande den fria ansökningsrätten, men mötet biträdde, med 32 -röster mot 16, utskottets afstyrkande. Vederbörande utskott hade, utan att spilla ett enda argument på förslaget, afstyrkt biskop Beckmans framställning, att någon form måtte föreskrifvas för främmande trosbekännares upptagande i den svenska kyrkan. Motionären sökte nu ådagalägga dess stora vigt, men erhöll af dr Rundgren det temligen närgångna svar, att alltsammans endast tycktes gå ut på, att få göra dclat med de proselyter, kyrkan kunnat vinna. Förslaget föranledde heller icke någon åtgärd.